Skogens hemlighet

-Äntligen är det helg! sa Olivia till Amir.
-Kommer du ihåg vad vi bestämde att vi skulle göra idag? undrade Amir.
-Så klart, vi ska ju smyga på Mia och Yaser.

Mia och Yaser hade betett sig lite konstigt på sista tiden. Varje rast stod de borta under trädet vid den stora stenen. Vi såg hur de viskade med varandra och igår när vi “råkade” gå förbi dem hörde vi att de sa något om “… imorgon efter skolan…skogen”. Vi bestämde oss för att ta reda på vad de skulle göra.

Vi såg hur Mia och Yaser gick iväg bort mot Svarta skogen och vi följde efter på avstånd. Eftersom vi båda drömde om att bli spioner eller detektiver när vi blev äldre så var detta ett bra tillfälle att öva på!
Mia och Yaser gick längre och längre in i skogen och nu hade vi gått bakom dem i säkert 30 minuter. Träden växte tätare och tätare och blev högre och högre. Färgglada löv trillade ner från träden samtidigt som vi gick. Det var alldeles tyst och det enda som hördes var kråkornas kraxande och vindens sus.

Vi följde en liten, liten stig. Det började skymma och fukten på marken gjorde att dimslöjor bredde ut sig. När vi kom runt nästa krök var plötsligt Mia och Yaser borta. De var som uppslukade av jorden! Amir och Olivia såg sig om åt alla håll men klasskompisarna syntes inte till någonstans.

De satte sig ner för att vila med ryggarna mot en gammal trädstam. Plötsligt trillade Olivia baklänges. Hon tog tag i Amir för att kunna hålla balansen och drog då honom med sig i fallet.
– Hjääälp, vad händer? ropade Amir förskräckt.
– Shhh, inte så högt! Mia och Yaser kan höra oss.
– Var är vi? undrade Amir.
– Tydligen inuti ett träd, svarade Olivia.

De reste sig upp och när de gjorde det hörde de att det lät lite ihåligt under fötterna på dem. De tände ficklampan på Amirs mobil och skrapade bort lite löv med skospetsarna. Då upptäckte de en trälucka och la sig ner på knä för att titta närmare på den.
– Kolla, det sitter en järnring här på höger sida i luckan, sa Olivia.
– Akta, så drar jag i den och ser om den går att öppna, sa Amir. Han tog tag i ringen och efter att ha slitit i den ett tag så hörde de hur träet knakade till och den gick att lyfta upp.

Ett stort svart hål öppnade sig under dem. Trots att de lyste ner i det med mobilen så gick det inte att se mer än 2-3 meter ner.
– Kom, vi kryper in i gången! sa Olivia.
– Nja, jag vet inte om det är en så bra idé…
– Kom igen nu, det var ju du som ville att vi skulle följa efter dem.
– Hör du? sa Amir plötsligt. Det hördes viskningar nerifrån hålet.
– Det måste vara Mia och Yaser, sa Olivia. Skynda dig nu Amir! Lys med din mobil så vi ser nåt.
– Kan inte du ta din mobil? frågade Amir.
– Den dog ju på vägen hit!

De lade sig ned på knä igen och kröp in i den svarta tunneln som sluttade lätt nedåt. När de kommit ungefär 10 meter in så stoppade Amir så plötsligt att Olivia dunsade in i baken på honom.
– Vad håller du på med?! skrek hon.
– Min mobil dog, jag ser inget längre, flämtade Amir…