Merkurius och Charlie

För länge sen fanns det en katt, som hette Merkurius. Han bodde i ett slott i skogen på Saturnus ringar. Han hade vit päls med stora svarta prickar. Svansen var randig. Magen var rund och stor för han hade ätit så många isbitar. Han hade en rymdhjälm för han var en astrokatt. Runt ögat hade han som Saturnus ringar.
Han hade en bästa kompis som var en hundvalp. Hundvalpen hette Charlie och var en tax. Han körde taxi. På varje tass hade han som en vit socka. I övrigt var han brun fast med en vit prick på ryggen. Hans öron var gul- och svartrandiga. Ögonen var stora och ljusblå. Han hade en keps där det stod taxi på skärmen. Han var en astrotax.
Merkurius och Charlies högsta önskan var att få leka en dag på Vintergatan. Men Merkurius husse och matte sa strängt nej eftersom han hade varit sjuk av alla isbitar han ätit. De
vågade inte släppa iväg honom. De var så rädda att han skulle försvinna i ett svart hål. Merkurius hade så ont i magen, att han svimmade så fort han åt en enda isbit till. Han tyckte det var så gott med isbitar att han ändå tog en bit till. Då svimmade han av och blev liggande i en vecka. Charlie var så ledsen.
När Merkurius var frisk igen försökte han förklara för husse och matte om deras önskan, men de förstod inte kattspråk.
En natt kommer Charlie till slottet i skogen i sin taxi. Han slänger upp ett rep till Merkurius i fönstret. Katten klättrar ut genom fönstret, tar tag i repet och glider ner. Precis när Merkurius ska sätta sig i taxin, vaknar husse och kommer ut ur slottets stora port. Med ett stort kliv närmar han sig taxin. Han ser inte glad ut.