Ensam

Jag heter Elin och är 15 år och jag bor i Göteborg. Jag är blondin och har blåa ögon. Jag har inga kompisar och i skolan är det ingen som pratar med mig. Jag brukar sitta själv på rasterna och i matsalen. Folk brukar bara gå förbi och himla med ögonen. När jag kommer hem så kan jag inte prata om mina problem som händer i skolan eftersom mina föräldrar jobbar sent på kvällarna och jobbar natt på helgerna. Nu tänkte jag att jag skulle berätta hur en dag är för mig. Det är morgon och klockan är sju och jag vill inte stiga upp ur sängen. Som vanligt så springer mamma in i mitt rum och säger hejdå och går till jobbet. Jag tar på mina kläder i min ensamhet för att pappa har också gått till jobbet. Jag önskade att jag hade ett syskon så att jag kunde prata med någon i alla fall.

Efter en stund gick jag ner till köket och gjorde frukost. Klockan var halv åtta på morgonen. Jag gick och borstade mina tänder och senare gick jag till skolan. När jag gick till skolan så såg jag mina klasskamrater skratta och gå tillsammans till skolan medan jag gick själv på trottoaren. När jag var på väg till skolan så halkade jag och ramlade i en vattenpöl och alla glodde och skrattade åt mig men ingen frågade hur det gick eller hjälpte mig. Sen reste jag mig upp och torkade bort leran från mina byxor och det blev en brun fläck på byxorna. De fortsatte skratta åt mig, sen gick de.

När jag var framme i skolan och gick in i kapprummet och hörde jag hur de sa mitt namn och stirrade på mig som vanligt. Jag hade tagit av mina ytterkläder när tjejgänget kom och började säga att mina kläder var fula och psykiska och puttade ner mig och sen gick det. Jag sprang in på toaletten och började gråta. Jag torkade av mina tårar och gick ut och när jag kom ut tittade tjejgänget på mig och sa böla. Efter det gick jag in i klassrummet. Vi skulle ha matte och under lektionen hörde jag hur tjejerna snackade skit om mig. Efter några lektioner var det dags för rast. Jag hatar rasterna för att tjejerna brukar snacka om mig och allmänt vara elaka mot mig. Under rasten kom tjejerna fram till mig och puttade mig, sen kallade de mig för ett missfoster och din lilla bitch. Efter det sprang jag in på toaletten och började gråta. Men det var inget nytt, det hade typ blivit en vana vid den här tiden. Jag satt där en stund men sen skulle lektionen börja. Jag torkade bort tårarna och gick in i klassrummet. Ingen annan hade kommit in i klassrummet. Efter ett tag kom dem andra in och vi skulle ha so. Jag hatade SO för om jag hade otur fick jag vara med en av tjejerna från tjejgänget. Efter några lektioner var det dags för lunch.

Jag gick själv till matsalen som vanligt. Jag gick in i matsalen och tog min mat. Sen tog jag mod till mig och frågade gänget om jag fick sitta med det. Det började skratta.

– Vad tror du?, undrade Ella från tjejgänget.
– Asså varför skulle vi vilja sitta med dig, sa Ella.

Jag svarade inte, jag gick bara tyst därifrån medans tårarna brände bakom ögonen. Jag satte mig vid ett tomt bord och åt min lunch. När lunchen var slut gick jag och hämtade mina saker. Vi skulle sluta tidigt eftersom vi hade utvecklingssamtal. Efter att jag hade tagit mina saker gick jag hem och låste in mig på mitt rum. Jag gick och la mig i min säng men efter en stund plingade min mobil. Jag tittade på den och det var från snap. Det var klass 9b. Dem hade skickat en bild på en ful tjej och alla skrev att det var jag. Jag slängde min mobil i golvet och satte kudden framför mitt ansikte, sen skrek jag av ilska och av sorgsenhet. Sen grät jag i typ en timme, När jag hade lugnat ner mig kollade jag på klockan och den var 10. Mina föräldrar brukar komma hem kl 11. Efter ett tag kom de hem och jag frågade om jag kunde få prata med mamma. Men hon sa bara att jag skulle gå och lägga mig direkt. Jag gick och la mig i sängen och tänkte på vad jag skulle göra…