Den magiska skogen

Den var en gång en magisk skog där det bodde både älvor och troll. Här bodde älvan Lilja  med sin familj. Lilja var en skogsälva, hon var precis som de andra älvorna ca 15 cm lång. Älvan Lilja var vid den här tiden 13 älvår gammal och det motsvarar över 100 människoår. Lilja hade blont hår, blåa ögon och en gul och vit klänning på sig och hade vingar som glittrade i solen när hon flög omkring.

 

En dag när Lilja var ute och flög omkring i sin fina skog så hittade hon några främmande föremål, någon hade slängt skräp i hennes skog. Lilja följde spåren av skräp fram till en lite glänta i skogen. Där såg hon en stor figur som var grönklädd med gula shorts, mannen hade nästan inget hår och satt och mumsade på något. Lilja var ju prinsessan av den magiska skogen så hon kände att hon måste sätta stopp för den här nedskräpningen, hon flög fram till mannen.

 

– Vem är du som vågar skräpa ner i min fars skog? Frågade Lilja med en ljus men ändå bestämd röst.

Mannen blir chockad, framför honom flyger en liten älva och ser väldigt bestämd ut.

– Jag heter Kent, säger mannen med osäker röst. Men vem är du?

– Jag är Lilja, prinsessa och kung Älvars äldsta dotter, svarar Lilja

 

Kent tittar sig runtomkring i den vackra gläntan, gräset var grönt och vackert, vinden susar i träden. De doftar härligt av liljor som växte runt omkring på marken. Mitt ibland allt det vackra låg papper som Kent hade tappat på marken när han åt. Kent ursäktade sig så mycket och plockade upp allt skräp och lade i sin papperspåse.

 

– Vad var det där för något som du plockade upp? Frågade Lilja

– Det är papper som satt kring min hamburgare, förklarade Kent.

 

Lilja förstod inte riktigt vad Kent menade, men var glad att han hade plockat upp skräpet som inte hörde hemma i älvornas skog. Kent var nyfiken och kände att han vill lära känna henne mer, att det fanns älvor i skogen hade han ju ingen aning om. Det här var ju ett spännande möte för Lilja också eftersom hon aldrig träffat en människa förut.

 

-Vart bor du, för det ser inte ut som att du tillhör skogen i alla fall? Frågade Lilja medan hon funderade över om Kent var en del av trollen eller något helt annat.

-Jaha så det är det du undrar över. Ja jag bor inte i skogen utan i utkanten av skogen, jag brukar bara gå hit på mina lunchraster för att få lite lugn och ro, svarade Kent.

 

Lilja tyckte att det var lite konstigt att han just valde den här skogen och den här stubben att just ha sin lunchrast vid. Ett tag framåt blev det en rutin att möta Kent där vid sin dagliga lunchplats. Det gick några veckor och till slut blev den lilla älvan och den stora mannen väldigt bra kompisar, så Lilja ville så gärna bjuda in Kent till deras by. Hon frågade sina föräldrar men dom tyckte det var farligt att bjuda in en okänd varelse in till byn.

 

-Men, han är ju ingen okänd varelse, han är ju min vän, sa Lilja övertygande.

 

Efter mycket grubblande och diskuterande beslutade sig föräldrarna för att Lilja skulle få ta med sig Kent in till byn. Så nästa dag flög Lilja i väg till deras dagliga mötesplats, och där satt han med sin lunchpåse i handen. Lilja flög fram till Kent lite tveksamt, för hon visste inte hur hon skulle säga att han var välkommen in till byn.

 

-Så du är här idag igen, sa Kent

-Ja, jag tänkte bara säga att jag fick tillåtelse av mina föräldrar att bjuda in dig till byn. Alltså om du hade velat såklart, sa hon.

-Ja gärna det hade varit väldigt trevligt, sa Kent lite exalterat på rösten.

-Vad glad jag är att du sa ja, tror du att du har tid att komma förbi idag? Frågade Lilja.

-Just nu så har jag lunchrast och efter det måste jag till jobbet, men gärna efter jag har slutat. Sa han. Dom vinkade av varandra i den lilla gläntan och Lilja flög tillbaka hem igen medan Kent fortsatte att äta. Lilja flög hem med glädje i kroppen eftersom Kent skulle komma på besök.

 

När hon kom hem berättade hon för sina föräldrar som i sin tur berättade för alla andra att Kent kommer på besök och att de måste städa upp i skogen så att det skulle se fint och rent ut när dom fick besök. Alla älvor i skogen hjälptes åt att städa alla kojor, borsta bort spindelnät och andra orenheter. Skogen såg skinande ren ut efter den stora städningen.

 

Samtidigt hos trollen på andra sidan muren i den mörka delen av skogen så hade trollen  fått nog, de var trötta på att deras skog var så vissen, mörk och tråkig så de bestämde sig för att ta det värdefullaste som älvorna hade, ett halsband som har funnits i kungafamiljen i tusental år. Detta halsband gjorde så att skogen behölls i sitt fina skick och att inga blommor eller träd någonsin vissnade.

 

Trollen satt runt ett bord i deras största grotta som var kall och luktade fotsvett. De pratade om hur dom skulle göra för att få det värdefulla halsbandet som dom hade försökt ta i flera hundra år. Det var Gluf-Gluf, Bobbo, Stinki, Bess och Fina som satt där,  de var alla jättetjocka och hade på sig kläder av djurpäls, gröna tånaglar, öron som var långa och näsor som var stora. Och dom var en familj.

 

Plötsligt kom mamma Bess på idé.

 

– Vi kan smyga dit i natt när alla sover.

Då sa pappa Gluf-Gluf.

– Men vi kan inte komma över den stora muren mellan vår skog och älvornas skog. Hur ska vi göra då?

 

De bestämmer sig för att undersöka skogen, dom hittar ett stort träd som har vält av den stora vinden.

 

– Vi går hit i natt och klättrar över muren här och tar halsbandet, sa Bobbo.

 

– Men vi kommer ju bli upptäckta, alla som lever i älvornas skog är ju på älvornas sida, vi måste komma på något som gör att vi inte blir upptäckta, sa pappa Gluf-Gluf.

 

Men mamma Bess hade en idé, hon visste ett hemligt ställe i den ruttna skogen som man kunde hitta osynlighets drycker. Hon tog med dom till en liten glänta och där hängde massa små glasflaskor med drycker i på dom vissna grenarna. På varje flaska stod vad som var i och vad drycken gjorde. Alla tog var sin osynlighetsdryck och sen gick dom tillbaka till sin kalla grotta.

 

Senare på eftermiddagen satt alla älvor och gjorde sig fina inför besöket av Kent. Lilja kände sig orolig ”Tänk om han inte dyker upp”. Men efter alla mötena med Kent kändes det inte som att han skulle överge henne.

 

-Kolla där, bakom träden! Sa en av älvorna som satt vakt uppe i en av kojorna för att hålla utkik när Kent kom. Lilja kände hur glädjen började att sprida sig i kroppen. ”Nu kom han äntligen” tänkte hon. Kent hade lite finare kläder på sig denna kväll, sin svarta kostym och en röd slips med matchande röda skor. Lilja flög fram till Kent, hon hade på sig sin silverglittriga klänning som hennes mamma hade sytt.

 

-Välkommen hit till oss, sa Lilja med ett leende på läpparna.

-Tack det gläder mig att få komma hit på besök, svarade Kent.

-Förresten vad fint halsband du har på dig idag, ett sådant halsband har jag aldrig sett förut vart är det ifrån? frågade Kent.

-Tack som frågar det är det kungliga halsbandet som jag fått låna av min mamma men bara på speciella kvällar, just som denna, svarade Lilja.

 

Halsbandet hade en tunn guldkedja med en infattad grön sten i mitten, runt om stenen var det små guldiga skinande blad. Efter det gick Kent och presenterade sig för Liljas föräldrar, efter det så flöt kvällen på bra. Dom drack god bål, dansade och några mindre älvor gjorde en dansuppvisning för Kent som ett välkomnande kan man säga.

 

Det blev sent snabbt, man började känna kyla komma och mörkret falla över skogen. De flesta älvor hade krupit till kojs uppe i kojorna. Nu var det bara Kent, Lilja, kungen Älvar och drottningen Älvina som var kvar och städade upp allt.

 

-Nu börjar jag och din mamma bli lite trötta så jag tror vi lämnar er här, och går upp och lägger oss, sa Älvar.

-Okej, men då tar jag och Kent och går en liten promenad längs älvån, svarade Lilja.

 

I skogen var det tyst, det enda som hördes var fåglarna som kvittrade uppe i trädtopparna. Lamporna på kojorna lyste svagt uppe i skogen. Det låg en tunn dimma i skogen, det hade blivit kyligare nu när dom var ute och gick. Dom sa inte så mycket tillvarandra, det fanns liksom inget att prata om.

 

Älvån glittrade på ytan, det var helt vindstilla. Lilja hade nästan glömt hur det såg ut där för hon hade inte varit där sen hon var liten.

 

-Vad fint det är, sa Kent.

-Ja, det här är nog skogens finaste plats, den bär på mycket historia, sa Lilja. Det var här älvorna slogs mot trollen för första gången. Nu symboliserar ån en gräns mellan vår skog och deras skog. En bit bort finns en stor mur som omringar vår skog från trollen, fortsatte Lilja. Kent stod bara och kollade, på både Lilja och ån.

 

Samtidigt hos trollen på andra sidan muren i den mörka skogen så hade trollen  fått nog, de var trötta på att deras skog var så vissen, mörk och tråkig så de bestämde sig för att ta det värdefullaste som älvorna hade, ett halsband som har funnits i kungafamiljen i tusental år. Detta halsband gjorde så att skogen behölls i sitt fina skick och att inga blommor eller träd någonsin vissnade.

 

Trollen satt runt ett bord i deras största grotta som var kall och luktade fotsvett. De pratade om hur dom skulle göra för att få det värdefulla halsbandet som dom hade försökt ta i flera hundra år. Det var Gluf-Gluf, Bobbo, Stinki, Bess och Fina som satt där,  de var jättetjocka och hade på sig kläder av djurpäls, gröna tånaglar, öron som var långa, och näsor som var stora. Och dom var en familj.

 

Plötsligt kom mamma Bess på idé.

 

– Vi kan smyga dit i natt när alla sover.

Då sa pappa Gluf-Gluf.

– Men vi kan inte komma över den stora muren mellan vår skog och älvornas skog. Hur ska vi göra då?

 

Nästa dag går dom för att undersöka skogen, dom hittar ett stort träd som har vält av den stora vinden.

 

– Vi går hit i natt och klättrar över muren här och tar halsbandet.

Sa Bobbo.

 

– Men vi kommer ju bli upptäckta, alla som lever i älvornas skog är ju på älvornas sida, vi måste komma på något som gör att vi inte blir upptäckta.

Sa pappa Gluf-Gluf.

 

Men mamma Bess hade en idé, hon visste ett hemligt ställe i den ruttna skogen som man kunde hitta osynlighets drycker. Hon tog med dom till en liten glänta och där hängde massa små glas flaskor med drycker i på dom vissna grenarna. På varje flaska stod vad som var i och vad drycken gjorde. Alla tog var sin osynlighetsdryck och sen gick dom tillbaka till deras kalla grotta.

 

När dom var hemma var det bara att vänta på att solen skulle gå ner.

 

När solen hade gått ner var det dags att börja gå mot muren. Men drycken håller bara i en timme så det gäller att dom skyndar sig.

 

Dom började gå mot muren när dom kom fram tog dom upp sina flaskor och tog en klunk.

 

Bobbo den minsta av dom klättrade över lätt och smidigt efter Bobbo kom Fina sen var det Stinkis tur och det gick lika bra efter det var det Gluff- Gluffs tur det var lite knepigare men han kom över och till slut var det mamma Bess tur och hon var lite klumpigare en dom andra så först när hon började och ställde sig på grenen gick grenen av så hon ramlade till marken med en hög dunst men efter ett tag kom hon över till älvornas skog.

 

Dom fem trollen gick de tystaste dom kunde mot älvornas by, när dom kom fram till byn så var det enkelt att se vart kungen och drottningen bodde eftersom deras koja var mycket större och finare än alla dom andras.

 

-Hur ska vi kunna komma in? frågade Bess dom andra.

-Kanske om vi hittar en liten pinne, säger Fina.

 

Alla andra tycker det var en bra idé så dom började leta.

 

Bobbo den minsta av dom fem trollen hittade den minsta pinnen dom hade sett som lätt kan komma in i älvornas koja.

 

Då var det dags, Gluff-Gluff stoppade in pinnen i kojan och vevade runt med den och försökte få tag i halsbandet men i stället fick han tag i älvornas kung.

 

kungen såg rädd ut och hade ingen anning om vem som hade han på en pinne eftersom han inte såg någon.

 

-Ge tillbaka vårt halsband vi vill ha en fin skog igen! Sa trollen

 

Och just när dom sa det bröts förtrollelsen, trollen blev synliga igen en efter en.

 

– Är det ni!!! Vi har ju redan sagt att halsbandet inte tillhör er! säger kungen lite sur och förvånad.

 

– Och dessutom tillhör halsbandet inte er!

 

Och precis då dök Lilja och Kent upp efter deras promenad i skogen. Då går Stinki fram till Lilja och tar tag i henne med en hand, och drar loss halsbandet från lilja. Halsbandet åkte av med ett klick och Stinki sprang och ropade på dom andra att dom skulle följa efter. Gluf-Gluf slängde kungen rakt på gräset och började springa med dom andra trollen.

 

Trollen sprang och sprang och älvorna flygde med, men trollen var för stora och starka så dom trollen kom över på deras sida igen.

 

Trollen stannade när dom kom över muren och väntade in att halsbandet skulle förtrolla skogen till levande igen.

 

– Det kommer aldrig att funka! Skrek Lilja från luften där dom flyger.

– Dom fem trollen kollade upp mot himlen och dom så Lilja och kungen och drottningen.

– Varför!!! Det funkar ju för er!! Röt Gluf-Gluf mot älvorna.

– Halsbandet han en förtrollning som gör att det bara funkar till vår skog. Men om ni ger tillbaka halsbandet så kan jag hjälpa er, jag kan göra allting dött till levande. Säger Lilja och försöker låta så snäll och lugn som möjligt.

– Så du menar alltså att du kan hjälpa oss att få en fin skog som era? Frågade trollen.

– Ja, om vi får tillbaka vårt halsband och att ni lovar att aldrig mer attackera våran skog. Sa Lilja.

 

Trollen nickade och gav dom halsbandet.

 

Lilja började dra fingrarna mot gräset och träden och allt eftersom blev trollens skog fin och levande som älvornas, det började flyga fåglar och fjärilar i luften och små djur kröp fram här och var.

 

-Vad händer där borta jag ser ingenting, muren är i vägen? Skrek Kent från andra sidan muren.

-Eftersom vi är vänner nu behöver vi inte muren längre sa Fina.

 

Älvorna tittade på varandra och nickade. Dom tyckte att det var en bra idé. Det enda problemet var att den var för stor för att dom skulle kunna ta ner den.

 

– Kanske om vi tar hjälp av alla djuren i skogen så kan vi nog lyckat ta bort den. Skrek Kent från andra sidan.

 

Lilja flög runt i alla hålor och vrår i skogen och frågade djuren om de kunde hjälpa till att riva ner muren.

 

När de alla tillsammans drog och puttade så föll muren tillslut ner och blev till en hög med sten. Efter den dagen levde alla lyckliga tillsammans i sin fina skog. Kent och Lilja förblev vänner och träffades så ofta de kunde.