En ny värld

En kväll förändrades spöket Spookys och monstret Steves liv när de upptäckte ett övergivet sjukhus som var övertäckt av mossa.

 

När de försökte komma in märkte de att de stora dörrarna var låsta. Lyckligtvis var Spooky ett spöke och som alla vet kan spöken gå igenom väggar.

 

När Spooky hade försvunnit bakom väggen blev Steve arg.

-Och jag då? ropade han.

-Jag låser upp inifrån, svarade Spooky.

 

Det hördes olika konstiga ljud först. Sen blev det alldeles tyst. Dörren gnisslade till och de stora portarna öppnades upp långsamt. Fastän Steve inte såg Spooky vågade han ändå gå in i det mörka sjukhuset. Spooky syntes inte till, så Steve vågade sig längre in i byggnaden och när han svängde till höger kom Spooky plötsligt fram och skrämde honom ordentligt.

 

Tack vare den självlysande Spooky kunde de nu upptäcka att väggar och tak var täckta av spindelnät och illaluktande blommor.

 

-Oj, vad yr jag blev, sa Steve.

-Va, det blev inte jag, svarade Spooky.

 

De bestämde sig för att utforska sjukhuset och gick upp för de breda trapporna. På väg upp märkte Steve att hans yrsel försvann.

 

-Jag känner mig bättre nu. Jag tror att jag blev yr på grund av de stinkande blommorna på bottenvåningen, sa Steve.

 

På första våningen fanns det flera salar med sjukhussängar. Sängarna var obäddade och lakanen smutsiga. Längs väggarna stod svarta hyllor med högar av gamla medicinburkar. När de närmade sig hyllorna hörde de konstiga ljud. Framme vid hyllorna upptäckte de en lönndörr.

 

-Kolla, här finns en springa i väggen, men hur ska vi kunna komma in där? undrade Spooky.

-Men du kan ju bara gå igenom väggen, utropade Steve.

-Självklart, svarade Spooky.

 

Men när han försökte det, hördes det bara ett metalljud.

 

-Ajjjj! Det går inte! Jag gjorde illa mig. Vi måste hitta ett annat sätt att få upp dörren. Se efter om du ser något ovanligt.

De satte i gång med att riva ner allt som var på de svarta hyllorna och upptäckte en burk med ett kryss på.

-Titta, Spooky! Här är en pillerburk med ett kryss på. Det har inte de andra burkarna.

 

När Steve öppnade burken hittade han en papperslapp med en bild och siffror på. Uppe på papprets högra hörn fanns en bild på en nyckel.

 

-Det måste vara vägen till nyckeln som vi ser på teckningen. Det är en bild av statyn som står däruppe där trappan tar slut, påpekade han.

 

Spooky tittade upp mot den änglalika statyn som pekade mot ett vackert träskåp. De gick upp för de sista trappstegen och började trycka på olika ställen på den enorma statyn för att hitta en hemlig knapp.

 

-Det verkar hopplöst, suckade Steve. Här finns ingen ledtråd till nyckeln.

-Vilken konstig staty som pekar mot en vägg! Tyckte Spooky.

-Egentligen pekar den inte mot väggen utan mot skåpet, sa Steve.

 

De gick fram till skåpet, öppnade det och där hängde en nyckel på en rostig spik. Steve tog nyckeln och de gick ner, tillbaka till lönndörren. Nyckeln passade perfekt in i låset, men när de öppnade lönndörren upptäckte de en gallerdörr som saknade nyckelhål.

 

-Hur gör vi nu? frågade Spooky.

-Det behövs en sifferkod, svarade Steve. Kan det vara de siffror som finns på papperslappen som vi ska använda?

-Vi provar, tyckte Spooky.

 

Steve knappade in 6378248, men ingenting hände och han började återigen att må illa. Spooky gjorde också ett försök men han lyckades inte heller. De tog sig en ny titt på meddelandet. Siffrorna stämde.

 

-Det står även olika bokstäver här. Tror du att vi måste använda dem också? Frågade Spooky.

-Gör som du vill, jag orkar inte bry mig just nu, hostade Steve fram.

 

Spooky skrev A6B3C7D8E2F4G8. Det hördes ett gnissel av kugghjul och grinden öppnade sig sakta. Trappan framför dem syntes knappt i mörkret. Vatten droppade från taket och det kändes kusligt att gå ner. Den självlysande Spooky fick gå först. Trappstegen var halkiga och knarrade vid varje steg. Där trappan tog slut upptäckte de en stor låda med öppet lock. I lådan fanns ett meddelande:

 

Varning! Den som stiger in i denna låda kommer att teleporteras till vår värld men kommer aldrig att kunna komma tillbaka levande till Jorden.

 

-Vi gör det, tyckte Spooky.

-Aldrig i livet, svarade Steve.

-Varför ska vi vara kvar i en värld av människor som är rädda för oss? Vi har chansen att hitta nya vänner, menade Spooky.

-Om jag ska följa med dig, måste du lova att du skyddar mig och jag lovar att skydda dig, mumlade Steve.

 

De tog i hand på det och klev in i lådan samtidigt…