Trudy, vargmänniskan

Det var en regnig, stormig och mörk natt. Trudy låg vaken i sin koja. Mörkret kändes jobbigt och det läckte in regnvatten. Hon var alldeles ensam och hennes mage knep av hunger. För att glömma sin hunger bestämde hon sig för att gå ner till vattnet. Barren och grenarna rispade hennes armar och hon snubblade på en knotig rot. Mödosamt tog hon sig fram till vattenbrynet och tittade nedåt. På vattenytan såg hon spegelbilden av en trött flicka. Trudys svarta och blå lockar hängde bitvis för hennes ansikte. Hennes ögon lyste blå i mörkret. Ovädret hade börjat lägga sig och himlen sprack upp i ett rosa ljus. Då hörde hon någon komma bakom henne.