Sjöjungfrudrömmen

Äntligen var det sommarlov! Solen sken och fåglarna kvittrade när Leo och Adam sprang ut från skolan med stora leenden. De hade längtat hela veckan efter att få gå till badhuset – och idag var dagen. Det var deras allra första gång tillsammans, och de var så förväntansfulla att de nästan inte kunde stå still.

Leo och Adam var bästa vänner. De var så lika att många trodde att de var bröder. Båda hade brunt hår, gröna ögon och var nästan alltid tillsammans. Leo var åtta år och Adam sju. De älskade att simma, men det var Leo som var den modigaste. Han kunde simma som en fisk, och han hade till och med lärt Adam att simma.

Leo hade en dröm. Han ville bli en sjöjungfru. Han pratade om det nästan varje dag, och han älskade att leka att han var Ariel från filmen Den lilla sjöjungfrun. Hans största önskan var att få se en riktig sjöjungfru – eller ännu bättre, att själv få vara en.

Badhuset var stort och luktade klor. Det hördes skratt överallt och många barn plaskade i vattnet. Leo och Adam bytte om snabbt. Sen sprang de till den stora bassängen. Leo hoppade i direkt, men Adam doppade tårna först och gick långsamt ner i vattnet.

Leo simmade som ingen annan. Han snurrade, dök, gled fram under ytan – nästan som om han verkligen hade en fena istället för ben. Adam skrattade och försökte härma honom, men det var omöjligt att vara lika snabb och smidig.

”Du SER ju nästan ut som en riktig sjöjungfru!” ropade Adam och skrattade.

Leo log stort.

Men någon såg på dem. Två badvakter hade börjat viska till varandra och peka. De tog fram en walkie-talkie. Leo märkte ingenting. Han gjorde en volt under vattnet och när han kom upp igen stod vakterna vid bassängkanten.

”Du där,” sa en av dem med allvarlig röst. ”Följ med oss.”

”Va? Jag har inte gjort något…” sa Leo förvirrat.

”Vi vet vad du är,” viskade den andra vakten. ”Du är inte som de andra barnen. Du är… en sjöjungfru.” ….