
Mitt livs smäll
Jag ville verkligen inte att detta skulle hända. Varför hände det just mig? Jag orkar inte mer!
Jag var på väg till min fotbollsträning, jag var glad och taggad. Jag hade ingen aning om att jag skulle hamna i en sån här situation, på väg till sjukhuset.
Men hur hamnade jag här?
Allting började med att jag satt i mammas bil tillsammans med Melanie, hon hade med sig sitt ritblock och skulle rita av oss när vi spelade fotboll. Melanie gillar egentligen inte fotboll, men hon följde med för att hon skulle sova över hos mig. Hennes föräldrar var bortresta med jobbet och det var därför hon fick följa med på träningen först. Melanie var mitt livs bästa vän. Vi hade känt varandra sen vi föddes, vi är födda på samma dag, på samma sjukhus, men jag är en timme äldre. Våra föräldrar är bästa vänner och hade känt varandra några år innan jag och Melanie föddes. När vi var fyra år bestämde vi att vi skulle vara bästisar för alltid, och nu nio år senare är vi lika bra vänner. Vi är väldigt olika både till sättet och utseendet. Melanie har brunt, lockigt, långt hår och bruna ögon och älskar att rita och gymnastik. Jag har rött, rakt, tjockt hår och inte så långt. Jag har ljus hud och massa fräknar, och mina ögon har olika färger ena är brunt och andra är blått. Jag älskar fotboll och är jag inte på träning, kollar jag på fotboll och är jag i skolan så tänker jag på fotboll. När jag blir stor vill jag bli världens bästa och yngsta tränare och skapa mitt eget lag. Men för att komma dit, måste jag ha en plan för att nå dit och då behövs delmål. Just nu tränar jag för att komma med i Bele akademi, den bästa akademin i Norden och jag ska provträna nästa vecka. Det är det enda jag kan tänka på…
– Vad vill ni äta till middag? frågade mamma. Jag hörde inte vad hon sa eftersom jag var fokuserad på att mentalt förbereda mig inför provträningen.
– Mejla! Hör du vad jag sa? frågade mamma igen.
– Va? Jag vet inte, svarade jag förvirrat. Jag tittade på Melanie.
– Vad vill du äta?
– Kebabtallrik utan röd sås med extra vitlökssås och pommes! utbrast hon glatt.
Jag skrattade, jag borde förstått det för det är hennes favoriträtt och hon vill alltid ha det.
Vi skulle precis svänga in till parkeringen vid fotbollsplanen, när en bil kom körandes i full fart och körde in i sidan på vår bil. Det blev en riktig smäll och vi snurrade runt tills vi krockade med ett träd. Trädet föll ner över bilen och vi var fast.
Det var det sista jag mindes. Jag måste ha tappat medvetandet, för sen vaknade jag upp i ambulansen och jag hade ont i hela kroppen, en smärta som jag aldrig känt förut…