Köttbullen Kalle & flykten från Ikeo

Det var en vanlig stressig tisdag på Ikeo i Uddevalla. Inne på restaurangen doftade det av god mat och diskmedel. Det forsade in kunder till restaurangen för att prova den nya menyn. Menyn hade ett S:t Patrik-tema – allt var grönt, till och med potatismoset.

 

Kocken Bengtsson sprang runt i köket för att hinna med allt som skulle göras. Till sin stora skräck upptäckte han att de fantastiska köttbullarna nästan var slut.

 

– Gode Gud! Våra köttbullar är nästan slut! vrålade Bengtsson till sina anställda.

 

Kunderna i kön började redan klaga på att det tog lång tid att få sin mat.

 

– Någon måste springa till frysrummet för att hämta våra reservköttbullar! skrek Bengtsson argt.

 

I frysrummet låg köttbullen Kalle och chillade med sin bästa vän Leif. Kalle och Leif hade varit vänner sedan 1912.

 

Kalle var en rund och glad liten köttbulle med korta armar och ben. Leif var en liten grön ärta med ett stort hjärta. Deras högsta önskan var att fly från frysrummet ut i den stora världen, där de ville se Italien och simma med delfiner.

 

Kalle och Leif hade lyckats undvika att bli tillagade genom att gömma sig längst ner i frysen bakom de stora ärtpåsarna.

 

Helt plötsligt hörde de hur någon öppnade frysrummet och rusade in.

 

– Var är de nedrans köttbullarna? mumlade en stressad kock.

 

– Åh nej! Nu blir vi middag! grät Kalle.

 

Kalle och Leif fick syn på ett litet råtthål.

 

– Kom, vi rullar in dit så länge, sa Leif.

 

Den stressade kocken såg hur Kalle rullade in i hålet.

 

– Åh nej du! Jag tänker inte bli av med mitt jobb på grund av en liten köttbulle. Kom genast ut! skrek kocken.

 

Kocken kastade sig ner på golvet och stoppade in hela handen i råtthålet. Där inne låg det dock en gammal råttfälla. Fällan slog igen på kockens fingrar, och han drog ut handen och började skrika som ett brandlarm.

 

– Nu har vi vår chans att fly! sa Leif ivrigt.

 

De två vännerna började snabbt rulla mot den öppna dörren. Precis när de nådde dörren steg den elaka kocken Bengtsson in i rummet.

 

– Jaså? Ni tror att ni kan fly? Nu har jag er! skrattade Bengtsson elakt.

 

De två vännerna backade sakta in i rummet.

 

– Det är inte över än, sa Leif.

 

Helt plötsligt tog Leif i så att han nästan sprack. Hans lilla gröna kropp började sakta förvandlas till en enorm orm – en stor anakonda.

 

Både Kalle och kocken Bengtsson blev alldeles chockade. Framför dem låg nu en 6–7 meter lång orm. Leif väste åt kocken och började ringla sig mot honom. Hans långa kropp slingrade sig runt kocken, och snart satt kocken helt fast i ett hårt grepp.

 

– Fly! väste Leif åt Kalle.

 

Kalle rullade snabbt förbi dem och ut genom dörren.

 

Kalle hade aldrig varit utanför frysrummet förut. Allt var så stort och nytt. Han fick akta sig för alla fötter som kom stampande. Han svängde snabbt och råkade rulla ner för rulltrappan!

 

I frysrummet kämpade kocken Bengtsson för att komma loss. Till slut lyckades han. Leif började sakta förvandlas tillbaka till sin vanliga form. Medan kocken hämtade andan passade Leif på att rulla ut.

 

Men vart var Kalle? Kanske hade han tagit hissen ner?

 

Leif rullade till hissen. En kund gick in och tryckte på knappen “1”.

 

– Tack, sa Leif.

 

Kunden tittade ner med ett fundersamt ansikte.

 

Kalle hade fastnat i rulltrappan och kom inte loss.

 

– Hjälp, hjälp! ropade Kalle.

 

Väl nere rullade Leif ut ur hissen och fick genast syn på Kalle.

 

Fiskmåsen Björk hade precis vaknat i sitt bo och var nu vrålhungrig. Han fick syn på köttbullen som studsade omkring i rulltrappan.

 

– Mums! En köttbulle, precis vad jag är sugen på! smaskade Björk för sig själv.

 

Han dök genast ner från taket mot rulltrappan. Kalle fick syn på måsen och försökte rulla iväg, men han rullade åt fel håll.

 

Leif såg vad som höll på att hända och började genast förvandla sig – denna gång till en örn. Han flög mot måsen och knuffade bort honom precis innan han nådde fram till Kalle.

 

– Låt bli min bästa kompis! skrek Leif.

 

– En grön örn som är vän med en köttbulle? Det var det konstigaste jag hört, skrattade måsen. Mitt namn är Björk, och jag bor här på taket.

 

– Mitt namn är Kalle, och detta är Leif, svarade Kalle.

 

– Vi är på flykt från köket. De ville laga mat på oss, men vi lyckades precis fly undan, berättade Leif.

 

– Vilken tur att ni träffade mig! Jag är nämligen expert på att fly, skrattade Björk. Vet ni vart ni ska?

 

– Helst vill vi till Italien och bada med delfiner, svarade Kalle.

 

– Följ med upp till mitt bo så kan vi dricka te och prata vidare där, sa Björk.

 

Leif tog tag i Kalle med klorna och flög upp med honom till Björks bo.

 

Till vännernas stora förvåning bodde Björk i ett brittiskt slott. Där tog de fram scones och varsin kopp te.

 

– Jag flydde själv från England och råkade hamna här. Väldig tur det – de ville göra mig till en uppstoppad staty på British Museum, berättade Björk.

 

– Usch, det låter stelt, sa Kalle.

 

Plötsligt hörde de ett stånkande ljud underifrån. De tittade ner och såg till sin stora skräck hur kocken Bengtsson klättrade uppför väggen mot slottet. I munnen hade han sin stora kökskniv.

 

– Nu ska jag ta er. Ni ska bli min största och bästa måltid någonsin, mumlade Bengtsson bakom kniven.

 

– Åh nej, han är tillbaka! skrek Kalle.

 

– Följ mig, jag kan en genväg till lagret, sa Björk.

 

Vännerna skyndade sig över taket, ner genom en ventilationstunnel och hamnade i Ikeos lager.

 

– Skönt att vi kom undan, flåsade Leif.

 

– Jag sa ju att jag var en mästare på att fly, skrattade Björk.

 

Plötsligt hörde de ett högt ljud från en av gångarna. Det var kocken Bengtsson som kom åkande på en gaffeltruck!

 

– Nu har jag er! Ni har ingenstans att ta vägen! skrek han.

 

Lite längre bort stod en annan gaffeltruck med en Ikeo-arbetare i. Vännerna sprang dit och puttade ut arbetaren.

 

– Ursäkta, men vi behöver den här, sa Kalle artigt.

 

Det blev ett spännande race genom lagret. Däcken slirade mellan hyllorna, och tätt bakom vännerna var kocken.

 

– Jag har en idé! sa Björk och flög iväg.

 

När han kom tillbaka hade han en flaska diskmedel i näbben.

– Det här får honom att spåra ur! skrattade Björk.

 

Han hällde ut diskmedlet över golvet, som blev glashalt. Bengtssons gaffeltruck tappade fästet och började snurra runt. Till slut kraschade han rakt in i en hylla och begravdes under massor av madrasser.

 

– Det är nog dags att vi lämnar Ikeo för alltid, sa Kalle.

 

– Det tycker jag låter som en bra plan, skrattade Leif.

 

När vännerna lämnade Ikeo såg de en buss som stod på parkeringen.

 

“Charterbuss – nästa stopp: Italien.”

 

– Vilken tur ni har, där står ju en buss som ska till Italien, sa Björk.

– Ja det är nästan för bra för att vara sant, svarade Leif lyckligt.

– Du vill inte följa med till Italien då? Undrade Kalle.

– Nej, tyvärr jag trivs så gott i mitt slott här på taket, men jag hoppas vi ses någon gång, skrattade Björk. Lycka till med allt!

 

Sedan flög Björk i väg upp mot sitt slott på Ikeos tak igen. De två vännerna tittade ledsamt på varandra, de skulle sakna den där måsen.
– Ska vi ta och gå på bussen då? Undrade Kalle.
– Ja det gör vi, svarade Leif.
De satte sig på två tomma säten långt fram i bussen, som var fylld med glada turister som såg fram emot sin resa till Italien. Bussen började sakta att rulla från parkeringen och äntligen var vännerna på väg mot sitt mål. Men vad de inte visste var att längst bak i bussen satt den hämndlystne kocken Bengtsson och lurade.