
Henry och hunden Willys äventyr
Det var en gång en man som hette Henry. Det enda han och hans käre vän aussien Willy hade var
102 kr och 5 öre i Henrys väska. Henry och Willy möttes en gång på gatan när Henry hade varit i en
affär. Henry älskar grillkorv och den dagen hade han köpt 1 kg för 300 kr för att grilla hemma hos en
kompis. När han stängde dörren till affären fick han syn på en vit rufsig men gullig hund som såg
ensam och smutsig ut. Henry tyckte det såg ut som en Australian shepherd, eller aussie som rasen
också kallas. Henry hade arbetat länge som en hundveterinär och visste därför ganska säkert att det
var just en aussie. Hunden tog kontakt genom att komma fram helt modigt och börja nosa i hans
påse med korven i. Helt plötsligt tog hunden hela korvpaketet och rusade i väg. Henry sprang efter
för att ta tillbaka sin korv. Hunden stannade till slut, för den blev trött. Den vände sig om mot Henry
och började prata. ”Snälla slå mig inte!” Henry hoppade till och utropade häpen:
– Kan du prata?!
– Ja, men det är hemligt. Snälla berätta inte detta för någon, sade hunden. Jag är utsvulten
och har inte ätit på flera dagar.
– Vad synd om dig! Har du någon ägare och vad heter du?
– Jag har ingen ägare. Jag lever på gatan och mitt namn är Willy eftersom jag älskar Willys
panpizza.
– Men ojdå! Om du vill kan du följa med mig hem och få några korvar om du ger tillbaka
paketet? frågade Henry.
– Ja jättegärna!
Henry sade till sin kompis att han inte kunde komma på grillfesten för att han hade grejer att göra.
Allt sedan dess hade Willy sitt hem hos Henry och de blev bästa vänner.
Men nu var Henry arbetslös. Djursjukhuset hade lagt ned, för ett annat större och mäktigare
djursjukhus hade tagit över och hade med sig sin egen personal. Hur han än hade försökt att få
något arbete hade det nu gått 3 år, 5 månader och 6 dagar sedan han hade haft ett arbete. Willy
hjälpte Henry att tigga mat då och då och Henry hade tiggt ihop pengarna som han nu hade i sin
väska.
Henry var muskulös, blond och han hade lila ögonfärg. Han var riktigt kortväxt och hade långt hår
ända ner till axlarna. Henrys högsta önskan var att bli miljonär. Han ville nämligen så gärna köpa det
rosa Eifelltornet med unicornklistermärken på och den berömda och dyra statyn Yonte, på toppen.
Han var nämligen mycket modemedveten och detta var på högsta modet. Han ville bo i ett vackert
hus vid stranden med pool och lyxrestaurang. Bodyguards hade inte varit fel det heller. Willy skulle
så klart bo hos Henry i lika stor lyx och även få ett eget hundhus om han ville. Henry drömde om sin
drömfru, den brunbrända Agneta. Tänk om detta kunde hända, suckade han där han och Willy gick
på vägen mot nästa stad, Noob York, att tigga i. Vägen, som kallades Pomme-fritesträdsvägen 21,
var känd för sin långa allé av pomme-fritesträd. Inte visste Henry att även Willy hade drömmar om
en fru.
Henry hade nu bara trasiga kläder. Trött kämpade han sig fram på vägen med Willy traskande glatt
vid hans sida. Plötsligt hörde Henry motorljud bakom sig. Han vände sig om. En stor silver-rosa
motorcykel närmade sig dem i hög fart. Motorcyklisten sträckte ut handen. Willy blev arg och
hoppade fram för att skydda Henry. Men föraren brydde sig inte om Willy och fortsatte rakt mot
honom. Henry slängde ifrån sig väskan och kastade sig fram för att få Willy från vägen. Plötsligt
kände Henry ett kraftigt slag mot handen. Han föll ner i diket. Motorcyklisten tog upp väskan,
rivstartade och åkte i väg. Henry såg hur motorcykeln snabbt försvann i ett stort dammoln. Han slöt
ögonen och sedan mindes han inte någonting mer.
Henry vaknade upp och tittade sig omkring. Willy stod helt tyst och stilla vid hans sida. Plötsligt
kände Henry en stark smärta i handen. Han undersökte den och såg att den var bruten. Nu var det
bara han och Willy, utan några pengar eller någon mat. Tillsammans gick de sakta mot
solnedgången med staden framför dem.