
De två varulvarna
Kapitel 1 – Kaos i rummet
En kväll, när himlen var mörk och månen lyste som en stor stjärna så låg en pojke i sin säng och sov. Han drömde om att han blev så lång och stor att han knappast fick plats i sin säng. När han vaknade till, så var det ingen dröm. Pojken som låg i sängen hade förvandlats till en varulv. När han såg sig själv i spegeln som stod lutad mot en vägg i rummet visste inte pojken hur han skulle reagera. Han försökte nypa sig själv i armen för att veta om han drömde eller inte. När pojken insåg att hans spegelbild inte var en dröm, fick han panik och han visste inte hur och varför han hade förvandlats till en varulv.
Pojken var inte van vid att vara så stor som han nu hade blivit, därför välte han ner massa saker i sitt rum som hamnade på golvet. Det lät väldigt högt och i den sekunden var han glad över att ha låst dörren till sitt rum innan han gick och la sig. Mamman till pojken hade vaknat upp av allt buller och nu stod hon framför dörren och knackade för att höra om hennes son var okej. Pojken kunde inget annat än att låtsas sova. Mamman fick inte se honom nu när han hade förvandlats till en varulv tänkte han. Pojken tänkte att det var bäst att han lämnade hemmet för att inte skapa mer kaos. Han hoppade ut från fönstret och sprang in i skogen.
Kapitel 2 – Bästavänner
Han springer längre och längre in i skogen för att komma bort från sitt hus. En skog som han vanligtvis känner till såg nu helt främmande ut. Han visste inte vilket håll han skulle springa åt tills han kände en doft. En doft som han känner till mycket väl. Den här doften ledde honom längre in i skogen tills han såg en liten stuga. Utanför stugan satt en skugga på huk och han hörde gråt. Pojken närmade sig stugan och skuggan och såg vem det var. En varulv, precis som honom.
– Ixia? frågade pojken.
– Zion? frågade flickan.
Flickan och pojken kände varandra från skolan, de var båda 13 år gamla och gick i samma klass i sjuan, men de var inte riktigt vänner. Båda var dock överlyckliga av att se varandra och kände sig plötsligt mindre ensamma.
Pojken och flickan satt kvar en stund vid stugan och pratade om hur de hade drömt samma dröm och vaknat upp som varulvar båda två. Det var märkligt och de visste inte hur detta hade hänt, men en sak visste de. Och det var att det nu skulle vara så här, de skulle vara vanliga människor under dagtid och förvandlas till varulvar när det blev natt. Tur att de hade varandra i alla fall.
Kapitel 3 – I skolan
Idag var det måndag, Ixia och Zion var på väg till skolan. Idag promenerade båda två i stället för att ta bussen som de i vanliga fall brukar åka i. Matematik, SO, Svenska och Engelska stod på schemat idag.
På SO-lektionen sa läraren att man fick sätta sig vart man ville, då satte sig Zion och Ixia längst bak i klassrummet. Läraren hade genomgång om första världskriget, när Zion helt plötsligt ryckte till och var nära på att falla ned från sin stol som han satt på. Ixia var den enda som reagerade på detta, hon tog tag i Zions ärm och drog upp honom tillbaka upp på stolen.
– Zion, gick det bra? frågade Ixia så att ingen annan kunde höra.
– Jag hörde något, jag vet inte vad det var men någon viskade i mitt öra, svarade Zion.
Innan Ixia hann fråga mer om vad det var som Zion hade hört så ryckte hon också till, men hennes reaktion till detta var mer märkbar än Zions.
– AJ! skrek Ixia.
Nu vände sig resten av klassen bak och tittade på dem. Även läraren undrade vad det var som pågick där bak.
– Det är någon som viskar i våra öron, svarade Zion.
– Sluta larva er, det är bara ni två som sitter längst bak i klassrummet. Om det är någon som viskar till varandra så är det ju ni två och ingen annan, sa läraren argt.
Zion och Ixia hade inget svar, kanske hade de inbillat sig att någon viskade i deras öron tänkte båda två. Det var ju bara de som satt längst bak i klassrummet och de kände att det inte var någon idé att ens förklara då läraren ändå hade bestämt sig för att barnen larvade sig. Zion och Ixia tittade på varandra men sa ingenting.
Läraren fortsatte sin lektion, han blev klar med sin genomgång och delade ut uppgifter till alla i klassen. Man skulle sitta och jobba enskilt och läraren bad om arbetsro, man behövde inte prata med någon kompis för att göra uppgiften. Eftersom Zion och Ixia satt längst bak fick de sina uppgifter sist av alla, när läraren var framme hos de så skrek båda två till.
– MEN AJ, SLUTA SKRIKA I MITT ÖRA, SLUTA! skrek både Zion och Ixia.
Nu stirrade inte bara resten av klassen på barnen, de skrattade och gapade. Det blev total kaos i klassrummet. Resten av barnen kunde inte sluta skratta och tycka att både Zion och Ixia var jättekonstiga.
Läraren blev så arg att han bad Zion och Ixia att lämna klassrummet.
– Nu får ni gå ut härifrån! Jag tänker inte låta er sitta kvar. Ni larvar er alldeles för mycket och det stör de andra. Ut!, sa Läraren.
Kapitel 4 – Vem är det som viskar?
När Zion och Ixia lämnade klassrummet så var det inte lång tid kvar tills de andra i klassen också kom ut. Lektionen var slut och alla elever i årskurs 7b stod nu i korridoren vid deras skåp. Zion och Ixia kände hur deras blickar brändes och alla barnen skrattade och frågade varför de betedde sig så konstigt i klassrummet. Zion och Ixia försökte förklara att det på riktigt hade varit någon som viskade i deras öron, men ingen av de andra trodde på dem. Under tiden som Zion och Ixia berättade för de andra barnen så hördes den där viskningen igen, fast denna gång mycket högre i deras öron.
– Nu låter det igen! Kan du bara sluta skrika i mina öron??? Det räcker!!! skrek Ixia.
Ixias reaktion fick barnen att skratta mer än vad de gjorde tidigare. Barnen retades och kallade Ixia och Zion för weirdos.
Zion och Ixia sprang från korridoren ut mot skolgården.
– Vi måste ta reda på vem det är som håller på så här, sa Zion.
– Ja, det här kan inte fortsätta. Alla skrattar åt oss och tycker att vi är konstiga. Det verkar bara vara du och jag som hör detta, sa Ixia till Zion.
Nu var deras högsta önskan att ta reda på varför allt detta händer de två.