Kossan Bertil och världen utanför hagen

Det var en gång en mycket ovanlig ko. Kossan Bertil. Bertil ser inte ut som andra kor. Hon är 10 meter lång och har en superkraft. Hon kan skjuta koskit fem meter och kan hoppa väldigt långt.

Förutom att vara så lång och stor så är det också Bertil som bestämmer över de andra korna i hagen.

Kossan Bertil bor i en gigantisk hage med två meter högt stängsel i området Banglagötaland tillsammans med hundra andra kor. Kossan Bertil blev trött på de andra kossorna och ville vara med en ny flock. Det var så otroligt skräpigt runt hagen där Bertil bodde. Sopor låg vid stängslet och i dikena. Lillian och Gunilla som tidigare bodde på gården har nu övergivit platsen och alla korna. Den gigantiska kossan Bertil var nära att dö och rymde för att den inte hade druckit på tio dagar.

Det var stekande varmt och så skräpigt att Bertil inte såg var hon trampade. Långt bort i fjärran kunde hon ana en sjö. Hon gick över den lilla grusvägen utanför hagen och in i skogen bredvid. Bertil har inte gått den här stigen förut.

Det är en läskig skog. Mörkt och otäckt. Det finns några stora fotsteg i marken. De andra korna har berättat för honom att det finns många vilddjur i skogen. Vargar och björnar som äter kor, även stora kor. Även om Bertil var en ovanligt stor ko så kände hon sig rädd.

– Tänk om detta är sista gången jag går på en stig, tänkte Bertil.

Mitt i den värsta rädslan, när Bertil trodde att allt hopp var ute. När hon trodde att hon skulle dö. När hon trodde att hon hade satt sin sista potatis…

Då dök han upp. En figur långt bort i fjärran. Med slitna mörkblå jeansshorts. Kaptenshatt i formen av en gurka på huvudet och en gigantisk gurka till näsa. Under den stora gurkan till näsa satt en liten liten mustasch som såg ut som en liten saltgurka.

Kunde det vara räddningen? Han presenterade sig som Gurkkaptenen. Den coolaste och modigaste kaptenen som landet sett.

– Ingen är så snäll och chill som jag är, ropade Kaptenen upp till Bertil som nu knappt hade någon livslust kvar.

Kaptenen förstod att Bertil behövde hjälp och började leda henne mot sjön, som nu inte var långt borta.

Kaptenen berättade att hans skepp låg nere vid sjön nedanför den otäcka skogen. Det visade sig att skeppet han var kapten över bara var en liten blå gummibåt.

När de kom ner till sjön så fick Bertil äntligen dricka. Hon satte munnen mot vattnet och sög i sig 20 liter i ett enda stort vattensug. Med vatten i den tredje magen kände sig Bertil snabbt mycket bättre. Humöret steg och hon började tro lite på framtiden. Plötsligt spottade hon till. Ut kom Kalle Svan, som bodde nere vid sjön.

Kaptenen, som kan andas i saltvatten, berättar för Bertil att han är på väg till ett stort och viktigt uppdrag. Han skall inviga den nya provinsen Tungland där han också skall få rollen som kepskapten för provinsens kepsfabrik Hat store.

Innan båten lade ut på den långa resan mot Tungland ser de båda den tjocka Knubbgrisen flyga förbi på sin dagliga flygtur.