Resan mellan två världar

Jag håller spiran i min hand medan jag tittar upp mot slottet. Hjärtat slår hårt i bröstet när jag väntar på min egen död eller vår eviga lycka. Men nu har jag gått händelserna i förväg, låt mig berätta om hur allt det här kom att inträffa…

Det är en varm sommarkväll och våra föräldrar står vid den fullpackade taxin och kramar om oss alla i tur och ordning. Först kramar dem om Bella och Tomtom som är tvillingar. Dom är bara fem år och gråter för att de kommer sakna mamma och pappa. Adrian är äldst, 13 år gammal, och är lite irriterad över småbarnens gnäll.
”Kommer inte barnvakten snart?!!” sa Adrian.
”Hon kommer snart, om en timme ungefär” svara pappa och krama om Adrian.
Jag går fram och kramar mamma och pappa en sista gång.
”Måste ni verkligen åka?” säger jag.
”Ingenfara Diamanta, vi kommer tillbaka om en vecka.” säger mamma.
”Men Dea, det är ju vår smekmånad” säger pappa. ” Det kommer kännas som om tiden flyger förbi för er också.”.
Mamma och pappa hoppar in i taxin och åker i väg.
”Kom så går vi och plockar äpplen och gör en äppelpaj till barnvakten” sa jag. Jag tog tvillingarna i varsin hand och gick runt huset och fram till det gamla äppleträdet i trädgården. Medan jag plockade äpplen tröttnade tvillingarna på att hjälpa till. De började i stället riva och pilla av barken på trädet. Plötsligt slår ett starkt ljussken ut från en glipa i trädet. Jag blir förvånad och lite förskrämd, utan att egentlig ha en aning om vad jag ska göra springer jag in för att hämta Adrian.
När vi kommer ut igen står tvillingarna och river av stora bitar av barken på det gamla äppleträdet. Det är som en stor sol finns inne i trädet och ljuset är nästan förblindande. Vi alla hjälps nu åt att dra bort bark från trädet tills en stor portal skapats. Bella och Tomtom kastar en förvånad blick på varandra och innan jag hinner hejda dem rusar dom in i ljuset och försvinner.
Adrian ser skräckslagen ut.
”Vad har du gjort! Allting är ditt fel! Och jag kommer få skulden för det!” säger Adrian hysteriskt. Adrian suckar djupt.
”Jag har inte gjort någonting! Det var inte som om jag bad dem springa in i ljuset! Så du kan inte skylla på mig.” svarar jag argt.
”Du måste gå och hämta dem!” säger Adrian.
”Nej jag vågar inte” svarar jag.
”Ja ja, då får väl båda gå om ingen vill.”
Vi tar varandra i händerna och stiger in i ljuset.

När ögonen vant sig vid ljuset ser vi en helt förbluffande värld. Vi står i en vacker skog och jag kan knappt tro mina ögon när jag ser små feer som flyger förbi. Vi följer en liten slingrande stig ner in i skogen och sedan upp för en kulle. Väl uppe på kullen ser vi en liten by i en dal. Husen är gjorda av svampar och det lyser av levande ljus från fönsterna. Vi går ner för kullen och in i byn. Inne i byn vandrar jag och Adrian runt och frågar alla möjliga magiska varelser om de hade sett två små barn springa förbi men ingen hade sett dem. Plötsligt när vi går förbi en dörröppning griper en hand tag i mig och jag får ett tag om Adrian innan jag blir indragen i svamphuset.
”Jag tror jag har vad ni letar efter.” säger en lustig liten man med utseende som påminner om ett troll i lång rock. Innan jag han tänka slängde sig tvillingarna om halsen på mig och Adrian.
”Vad glad att jag hittade dem innan den onda drottningen gjorde det” sa den lustiga lilla mannen.
”Vem är du?” säger jag och Adrian i mun på varandra.
”Jag heter Ben och jag är byns trollkarl. Lyssna på mig noga nu för det jag säger kommer jag bara säga en gång.” sa Ben. ”I denna skog finns det två världar, en mörk del och en ljus del. I den mörka delen finns det gastar och onda ting som följer den onda drottningen.” Innan Ben han berätta mer började marken skaka.
”Åh nej! Dom kommer!” utbrast Ben.