Draken och den mystiska passagen

Det var en mörk och stormig natt. Det blåste kraftigt. Regnet piskade vattenytan. Vågorna var vilda och tävlade om vilken som kunde nå himlen först. Vinden var kall och vattnet vid klipporna hade frusit till is. Vinden ilade i de frostbitna trädtopparna på klipporna. I samma ögonblick som en jättestor blixt mötte vattenytan och delade havet itu föddes draken. Ett stort blått sken spreds över det mörka havet och lös upp den mörka natthimlen. Sen blev det svart.

Havet låg stilla. Det sov och andades lugnt. Det djupa vattnet som lystes upp av månen var kristallklart, men inget levande i havet syntes till. Allt var tyst.

Draken låg medvetslös. Vinden hade lyft in draken i en grotta som låg gömd inne i klipporna nära vattnet. Ovanför draken rann en vattendroppe ner på drakens ansikte. Där vattnet nuddat började fjällen att skimra som iskristaller. Vinden väntade. Drakens öron fladdrade till. Den drömde någonting. Vinden smekte drakens kind. Sakta öppnade draken sina ögon och såg världen för första gången. Den såg ut över havet, bortom horisonten och såg hur solen sakta steg upp på himlen. Draken fick en rysning och svansen slog mot klippväggen. Småstenar slog draken i huvudet och studsade iväg. Det ekade i grottan. Det var kallt och draken var alldeles ensam. Den kände sig ledsen och började gråta. Regnet föll mot klippan och draken hörde vattnet smattra mot marken. Draken blev rädd och vågorna blev oroliga. Draken ville skrika och det blev storm igen. Istället för skrik kom det ett skinande ljus från munnen och hela klippan började skaka. Draken var rädd. Den flaxade med vingarna och snubblade iväg mot öppningen av grottan. Den vågade inte hoppa och flyga. Istället höll den sig fast på klippväggen. En fjäril flög förbi och draken följde efter. Draken flaxade med vingarna som en liten fågelunge och följde efter fjärilen överallt. Den tyckte att fjärilen var vacker med många fina färger. När det var kväll och solen gick ner blev draken plötsligt väldigt trött. Den hade flugit hela dagen. Högt uppifrån såg draken en stor grön skog med höga träd, palmer och blommor som luktade jättegott. Draken saktade ner och landade på marken för att vila. Drakens klor grävde ner sig i den varma sanden. Den somnade direkt på plats.

Draken vaknade av fåglar som kvittrade och insekter som surrade. Solens ljus stack draken i ögonen och den blinkade och öppnade ögonen. Draken kände sig törstig och hörde ett forsande vattenfall i närheten. Det var en vacker plats. Vattnet var kristallklart. Det var omringat av massor av träd och växter. Blommorna var i jättemånga färger, gula, röda, blåa, lila. Draken hoppade i vattnet och skvätte överallt. Solens strålar fick vattnet att glittra som flytande guld. Draken tyckte det var roligt och att det såg fint ut. Draken såg fjärilen igen. Fjärilen flög in bakom vattenfallet men kom inte fram igen. Draken undrade varför. Den följde efter…