Två dagar på en hemsk skolresa

-Första veckan i september måste ni ha med er kläder och tält för vi ska på utflykt och sova över i skogen, sa vår lärare Hanna.
Alla vi i klass 5B tyckte att det lät riktigt roligt. Eller ja, nästan alla. Några tyckte att det var jobbigt men de flesta tyckte att det skulle bli kul. Vi fick en lista på vad vi skulle ha med oss i våra grupper och vad vi behövde skaffa till nästa vecka.

Vi samlades utanför skolbyggnaden. Det var dimma över hela skolgården och fuktigt i luften. Jag och Luna var först där. Som tur var hade vi kommit i samma grupp tillsammans med Robin, Tobbe och Elvira. Luna är min bästa kompis, vi har känt varandra sen vi var små. Vissa i klassen tyckte att det var konstigt att jag var bästa kompis med en tjej men de flesta brydde sig inte för att de var så vana. Vi väntade på de andra i klassen. Som vanligt var det vissa som var sena. Vi skulle ta skolans gula och gröna utflyktsbuss till skogen som låg ungefär 3 timmar bort. På vägen dit satt de flesta med sina mobiler. Vår lärare och vissa föräldrar var också på bussen. De vuxna presenterade sig. Sen skrek Robin till sin kompis Tobbe som satt längst fram som skrek tillbaka. Då blev det kaos i bussen och alla började skrika utom jag och Luna. Till slut så fick läraren nog och skrek rakt ut, som hon brukade göra i klassrummet när någon inte lyssnar, och det blev nästan helt knäpptyst och alla fortsatte att prata lugnt.

-Vi är framme om ungefär 30 min, sa läraren.

När vi skulle kliva ut ur bussen så samlade Hanna in alla mobiler. Alla suckade för vi ville ha kvar våra mobiler. Vi skulle samlas och skapa en lägereld. När vi hade gjort det skulle grupperna gå i väg och börja sätta upp sina familjetält. När vi var klara skulle vi samlas vid elden igen. Det var dags för mat. Efter maten skulle vi duka av och skölja rent våra tallrikar. Sen skulle vi i våra grupper göra olika aktiviteter som kull, kurragömma och olika stationer där vi fick lära oss att hantera stormkök och andra saker som är bra att kunna i skogen. Vi avslutade med en tipsrunda som föräldrarna hade gjort medan vi gjorde allt annat.

Efter det här var det dags att lägga sig. Vårt tält var en bit bort från de andra i en dunge. Alla i klassen sa god natt och gick till sina tält i mörkret. Vi alla somnade väldigt snabbt. Plötsligt vaknade vi av ett skrik. En stund senare kom Elvira in i tältet livrädd och helt röd i ansiktet.

-Jag hörde något som prasslade och kom emot mig! Sa Elvira uppjagat.

-Du hittar bara på! Du är så trött så du bara inbillar dig, det var säkert bara en räv, sa Tobbe.

Precis när vi höll på att somna så vaknade vi alla till av att någon var utanför och rörde på tältet. Vi tittade på varandra och skrattade åt Elvira som fortfarande var livrädd. Vi andra förstod att det bara var räven som Tobbe nämnde.

Dagen efter var det dags för orientering. Varje grupp fick ha en mobil. Hanna var rädd för att vi skulle komma bort och ville att vi skulle kunna ringa om det hände något. Tobbe fick ansvaret för vår mobil. Det fanns både granar och lövträd. Det prasslade av löven. Vissa av löven var redan orangea.

Jag läser på kartan och säger:

-Det är hit vi ska gå!

-Du kan ju inte ens läsa på en karta så hur vet du att vi ska gå dit? sa Tobbe surt.

-Men sluta bråka, sa Robin.

Tobbe blev arg, slängde kartan på marken och går i väg. Robin och Elvira följer efter honom så att ingen ska bli ensam. Luna plockar upp kartan.

-Lugna ner dig Hugo, säger Luna. Det var bara en karta. Nu fortsätter vi orientera utan dem!

Vi kollar oss runt och tittar ner på kartan och fortsätter gå. Efter en stund märker vi att solen börjat gå ner och vi har ingen aning om var vi är. Plötsligt började det regna. Vi sprang till en låg gran för att inte bli blöta. Det regnade i flera timmar och det blev mörkt ute. Vi insåg att vi kommer behöva sova under granen. Som tur var är Luna scout och visste hur man byggde en bra koja så vi kunde skydda oss mot vilda djur. Vi gjorde det och la oss sen för att sova men kunde inte somna för att vi frös så mycket.

-Ser du det där? sa Luna skrämt.

Jag tittade dit Luna tittade och plötsligt såg jag två stora lysande ögon som stirrade på oss i kojan i mörkret. Nu var det massa lysande ögon där. När vi stirrat på ögonen ett tag så försvann dem på ett ögonblick.

-Shit vad var det där? skrek jag. Vi måste skynda oss här ifrån!

Vi tog oss ut ur kojan och sprang tillsammans bort från kojan. Vi sprang snabbt genom skogen och snubblade till ibland på rötter. Vi hörde bakom oss att ögonen följande efter. Efter ett tag såg vi något i mörkret. När vi kom närmare märkte vi att det var en liten övergiven stuga. Vi springer fram till den och känner på dörren. Låst. Jag tittar runt och ser hur ett fönster är öppet och vi hoppade in och låste fönstret. Stugan var full med olika trädgårdssaker och var mer som en bod än en stuga. Golvet knarrade när vi gick runt och kollade. Jag öppnade ett skåp och såg en uppslagen dammig bok. I boken stod det som ett monster med många ögon. Det fanns en bild på ett monster med tentakler som liknande en bläckfisk med många ögon. Det står även något i boken. H2O saliv. Plötsligt hörde de något knarrande i golvet och vände sig om. Där stod det en person.

-Vad fan gör ni här! Sa mannen. Vad gör ni med min bok?

-Vi blev jagade av ett monster och gömmer oss, svarade vi med ynklig röst.

-Hur såg monstret ut?

Vi pekade på bilden i boken. Han blev nervös och visste inte vad han skulle säga. Jag såg på hans hand och att hans kläder hade blod på sig.

-Varför har du blod på din hand och på dina kläder? frågade jag.

-Jag vet inte, sa han.

Han lät väldigt arg när han sa det. Plötsligt började han bubbla och fräta. Det började växa fram tentakler och lysande ögon över hela honom. Han växte och blev större.

-Hugo akta dig! Vi måste springa!

Jag minns det som stod i boken: H2O saliv. I rummet såg jag en vattenkanna. Jag skvätte ut det över monstret. Det funkade inte! Sen testade jag att spotta på honom. Det funkade inte heller! Det stod ju H2O och saliv! Jag kollade ner i vattenkannan. Den var tom. Jag kände något på mitt huvud och tittade upp och såg ett hål i taket. Jag öppnade munnen och vattnet droppade ned i munnen. Jag spottade i monstrets ansikte. Monstret ramlade och hans ansikte började fräta!

Vi började springa mot dörren. Luna snubblade till och ramlade på golvet och stötte till en hylla. Något ramlade ner på golvet. En nyckel! Luna tog nyckeln och låste upp dörren. Vi låste efter oss och hörde ett ljud. Vi sprang mot ljudet.

Efter ett tag såg vi ett ljus och vi sprang emot det. Vi hörde Tobbes röst! Han pratade med Hanna.

-Är det någon som vet var Hugo och Luna är? Frågade Hanna.

-De har redan blivit hämtade, sa Tobbe. Efter bråket kände de sig för kränkta så de ringde hem och deras föräldrar kom och hämtade dem.

-Okej, bra då vet jag, svarade Hanna.

Tobbe och Robin gick in i bussen och satte sig bredvid varandra. Efter dem kom Hanna. Vi såg att hon räknade hur många elever som var där. Vi såg att hon sa till busschauffören något och gick och satte sig. Vi försökte skrika men de hörde inte för att alla satt och pratade på bussen. Bussen rullade efter Hanna hade satt sig ner och körde i väg. Vi sprang efter bussen men det gjorde ingen nytta. Vi tog upp stenar och kastade efter men bussen hade åkt för långt bort.

-Hugo! Sa Luna och pekade mot bussen. Kolla!

Jag tittade mot bussen och såg Hanna i fönstret längst bak. Hennes ögon lyste.

Vi kände oss iakttagna och kände att någon stirrande på oss. Vi vände oss om och såg flera lysande ögon.