Tidsskurken

Hedvig vaknade av att något dunsade ner på dörrmattan.
Helmer vakna! Hallllåååå, vakna. Det lät någonting, sa hon.

Helmer satte sig upp i en hastig rörelse.
Vad vill du? Jag sover faktiskt, svarade Helmer.
Jag hörde något från hallen. Kom!
Hedvig hoppade ur sängen och sprang mot hallen. Helmer hängde på.

På golvet i hallen låg ett tjockt, gammalt brev. Helmer slet upp kuvertet. Han skulle precis börja läsa när brevet började tala av sig själv. Helmer kastade i förskräckelse brevet genom hela hallen.

“ Hej Helmer och Hedvig! Jag skulle behöva er hjälp med en viktig sak. När jag levde var jag väktare över tiden. Det finns en tidsskursk som vill förstöra. Den här tidsskurken vill ha makt över tiden för att kunna styra över världen och vad som händer i den. När jag dog så behöver ni ta över och bli de nya väktarna över tiden. Ni måste sätta stopp för tidsskurken så att han inte får makten över tiden. Var försiktiga! Hälsningar farfar Nikodemus.”

När brevet var klart så började det ryka.
Brevet brinner, skrek Hedvig.
Hur ska vi två barn kunna rädda hela världen? sa Helmer med skakig röst….