Tidsmaskinen

Bert och jag, Bumbilio, hade sedan barnsben skapat trubbel för allt och alla, fast nu hade vi verkligen hamnat i knipa…
Innan vi hoppar rakt in i gröten så kanske jag borde förklara vilka vi är. Jag heter Bumbilio, jag är en jättestor kräfta som inte kan leva utan vatten, så jag har en vattenmask. Mina spikar på ryggen hjälper mig lite då och då eftersom jag kan avfyra dem ut från min kropp.
Min kompis, Bert, är en alien-räka som tycks vara en “gangster”, han är ganska nöjd med att bli kallad det. Hans röda klänning och guldkedja står ut i en folkmassa om vi säger så. Han är otrevlig mot alla. Alla förutom mig.
Men tillbaka till problemet, vi hade byggt en tidsmaskin för att åka tillbaka i tiden och träffa Albert Einstein. Vi hade problem med matten vid den tiden. Fast när vi skulle slå på tidsmaskinen så råkade en av mina stora klor slå rakt in i kontrollpanelen så att hela tidsmaskinen blev helt galen! Den skakade och surrade, sedan så stannade allt. Utanför fönstret på dörren av tidsmaskinen såg vi bara jord och sand.
När vi klev ut ur tidsmaskinen så tittade vi på klockan på taket av tidsmaskinen, det stod inget årtal. Bara ordet ”oliv” syntes. Det var det enda det stod, vi var överrumplade men ändå lite nyfikna. Vi började vandra runt området som tidsmaskinen landade i, det var då vi såg det. En stor flock av oliver som flög igenom luften mot oss, de var helt besatta! Vi började springa så fort som vi kunde men ljuden av olivernas skrik kom närmare och närmare, nu var vi illa ute.
Plötsligt så stannade oliverna och vände sig om, dem flög i väg med panik i ögonen. Bert kollade upp, sedan jag, det var ett gigantiskt tortillabröd som föll mot oss från ovan. Innan vi hann reagera så slukade tortillabrödet upp oss. Jag hade svårt att andas, Bert flämtade och flåsade bredvid mig medan han bet sig igenom brödet. När han hade gjort ett nog stort hål så klättrade vi ut och fångade andan. Tortillabrödets krossande vikt hade nästan förstörd ett av mina tio ben!
När vi kollade runt oss så var vi helt förbryllade, marken var gjord av ost nu. Vi såg berg i horisonten som var gjorda av deg, de var höga som skyskrapor. Ett par möss gick förbi oss, vart var vi någonstans? Träden var gigantiska morötter, buskarna var gjorda av sallad. Luften var fuktig och doftade svagt av tomatsås, det var nästan kokande varmt. Vi inspekterade en stor robot-liknande staty som var gjord av hamburgare när vi plötsligt tittade på varandra och ställde oss frågan: Var är vi? Och hur ska vi någonsin ta oss tillbaka hem igen?
Plötsligt hördes ett främmande ljud…