
Tara och den mystiska världen
Tara var i skogen och lekte med sina kompisar, Bob, Timmy, Fenja och Kate. Taras favoritsysselsättning var inte att gå i skolan utan hon älskade att hänga med kompisar och spela datorspelet Zombie World. Idag lekte vännerna spelet i skogen.
Denna dag passade extra bra att leka Zombie World. Vädret var lite grått och mulet, regnet hängde i luften och det var en lätt dimma. Bruna löv låg på marken, och det knastrade när Tara smög för att gömma sig ifrån de elaka zombierna Kate och Bob.
Tara bestämde sig för att gömma sig bakom det stora trädet, när hon smög sig in i den täta skogen fastnade hon med sin vita kortärmade skjorta i en hängande gren. Tara rev sig loss, men det blev en liten reva på hennes skjorta.
– Skit också, skrek Tara.
Tara började genast tänka på hur mamma skulle reagera nu när hennes skjorta gått sönder. Hon tittade ner på sina ljusa vida byxor och sina rödvita air Jordan skor. Inte nog med att skjortan gått sönder, både skor och byxor var alldeles leriga.
Innan Tara hann tänka för mycket på vad mamma skulle säga hade Bob och Kate hört henne skrika och var nu på väg att fånga henne. Hon hörde deras andetag nära och fick panik.
Fort sprang hon bakom det stora trädet för att gömma sig, men då hände något märkligt. Hon snubblade på en gren och föll framåt, men hon slog aldrig i marken. Hon föll, som det kändes som i en evighet. Efter ett tag kände hon att hon gled fram på vatten och när hon tittade sig omkring såg hon det forsande vattnet likt i en Flume ride. . Plötsligt kom en brant backe och hon landade i en rund liten pool.
Vart hade hon kommit? Tara klättrade upp från poolen och torkade av vattendropparna från sitt snaggade hår. Hon tittade sig omkring, och undrade om hon hade kommit till Liseberg. Vart hon än tittade såg hon berg- och dalbanor, olika karuseller, ett snurrande pariserhjul, stora sockervadd, chokladhjul och hamburgerrestauranger. Hade hon kommit till en drömvärld?
När hon hade stått och spanat in den nya världen kom hon på att det var något som saknades, människor. Det var helt öde på riktiga människor.
Skulle Tara behöva stanna här för gott? Eller skulle hon kunna ta sig härifrån…