Skuggan utanför

Sami satt längst bak i klassrummet, trummade med fingrarna mot bänken och försökte låtsas att han var helt vanlig. Bara Samis bästa vän, Liam, visste att han var en superhjälte. Ingen annan på skolan visste om det.

Men att ha krafter betydde ingenting om man inte fick använda dem. Det var jobbigt för Sami att inte kunna använda sina krafter på skolan. Hans största dröm var att få en chans att använda dem för att känna sig som en hjälte även på skolan.

Sami sneglade ut genom fönstret. Himlen var blå, vinden stod still, men det var något som kändes konstigt. Han hade sett en skugga av någon smyga runt utanför klassrummet. En främling!
-Sami! Är du med? ropade läraren Sophie.
Han ryckte till. Hela klassen stirrade på honom.
-Eh, ja!
Läraren suckade och vände sig tillbaka mot tavlan. Sami kollade ut genom fönstret igen. Vad om det här var hans chans?

Plötsligt hördes ett skrik från korridoren. Hjärtat slog hårt. Det här var ögonblicket han hade väntat på. Han ställde sig upp. Det var dags!