Skriket i den magiska trollskogen

Det var en solig dag i Trollskogen. Saga steg upp och gjorde frukost åt sig själv och katten Laura. Hon tittade ut genom det smutsiga fönstret och såg ut i den mörka skogen. Solens strålar nådde inte igenom de stora granarna och trots att det var soligt var det mörkt utanför. Hon hörde ljudet från den porlande bäcken utanför och hon såg genom fönsterrutan hur det glittrade i vattnet. Bäcken såg nästan magisk ut.

 

Saga var 20 år och bodde tillsammans med sin katt i en stuga djupt in i den mörka skogen. Där hade hon bott i nästan ett år efter att hon flyttat från sin mormor Berit.
Hon hade bott hos mormor sedan hon var liten och hon inte hade någon annanstans att ta vägen. Hennes mamma Sara hade dött när Saga föddes och hennes pappa Patrik hade dött när hon var 5 i en klättringsolycka då hans sele gick sönder. Saga hade därför fått växa upp hos sin mormor och hennes katter. Saga hade haft det jättebra hos sin mormor, men saknade sina föräldrar.

 

Saga öppnade den gnisslande dörren för att gå ut och hämta lite vatten i bäcken för att vattna sina växter. Hon tog ett kliv ut genom dörren och krockade då med någon. Hon tittade upp och såg att det var Lennart hennes kompis. Han var klädd i gröna kläder, en lustig hatt och hade ett gevär hängande över axeln.

 

Lennart var 21 år gammal och Sagas närmaste kompis.
De hade träffat varandra i skolan och blivit kompisar. Han bodde i en liten jägarstuga inne i den stora skogen och tog hand om markerna åt en bonde som ägde skogen.

 

Lennart var muskulös, lång, hade brunt lurvigt hår och stora framtänder. Han var snäll och stark och Saga tyckte att han var som Bamse.

 

– Oj sa Saga och plockade upp hinken hon tappat när de krockade. Vad gör du ute så tidigt?

– Jag ska ut och jaga. Det har dödats en massa lamm borta hos bonden Lennartsson och vi har sett stora spår som vi tror är björn. Jag och några andra jägare ska ut och leta så att den inte kan döda fler.

 

-Oj då sa Saga, det låter som om de kan vara farligt.

Saga gick till bäcken och fyllde sin hink med det glittrande vattnet.

 

Hon hade ett sår på sitt pekfinger som hon fått dagen före när hon skar lök, men när hon doppade ner handen i vattnet försvann det.

 

Oj vad konstigt tänkte Saga för sig själv, men tänkte inte mer på det utan gick tillbaka till Lennart som stod vid stugan och väntade.

 

Lennart sa hej då och gick ut i den stora mörka skogen för att leta efter björnen. Saga gick in i stugan för att vattna blommorna.

 

Plötsligt hörde hon ett hemskt skrik och ett läskigt vrål, som lät som en väldigt arg björn. NEJ!! vad var det tänkte Saga och kände att pulsen gick upp och hjärtat slog hårt i bröstet.

 

Vad ska jag göra…