Sagan om Pixel

Pixel måste i all hast lämna planeten Swepix. Hela planeten står i lågor. Han lämnar galaxen och flyger till Vintergatan där bränslet tar slut.

Efter en skakig åktur kraschlandar Pixel på en ö i Stilla havet.

 

Pixel känner sig vimmelkantig och lite glad över att han kan lämna rymdfarkosten. Han landar på sin sina fyra tassar i den varma sanden. Han ser sig omkring, det finns palmer med kokosnötter och hallonbuskar. Liten längre bort ser han en surfingbräda stå lutande mot en palm.

Pixel smyger sakta fram mot brädan.

 

-Hej!

Pixel hoppar högt när han hör brädan prata. Han hoppar upp i en av palmerna.

-lugna dig, jag är bara en surfingbräda, jag heter Amungus och bor här på ön.

Kul att råkas!

-Aha, vilka fler bor här? Undrar Pixel

-Här är det bara jag som bor men i havet bor min kompis Naffse, han är en haj.

 

Pixel sätter sig till rätta i trädet där han putsar sin gråvita pälsa, han avslutar med de beigerandiga benen. När han känner att han är ren frågar han brädan vad man kan äta på ön.

 

Amungus funderar en stund och sen svarar han:

-det finns hallon och kokosnötter.

Pixel klättrar ner från trädet, han samlar ihop hallon och kokosnötter. Han sätter klorna i en kokosnöt och kastar den på en stor sten.

När han har ätit och druckit sig mätt på kokosnötter och hallon ihop med Amungus frågar han varför surfingbrädan heter Amungus?

-jag gillar spelet Amungus, och egentligen heter jag Kevin men jag tycker Amungus är mycket coolare.

 

Det mörknar ute och då ser Amungus att Pixels päls börjar lysa.

-Vad är det som lyser i din päls?

– Det är en vägbeskrivning genom olika galaxer så jag alltid kan hitta hem svarar Pixel.

– Vilken galax är du ifrån?

– Jag kommer från planeten Swepix som ligger i galaxen Pixpix. Den ligger två galaxer ifrån Vintergatan.

 

Pixel klättrar upp i palmen där han hittar en plats att sova på. Han somnar och sover gott hela natten.

 

Pixel vaknar med ett ryck, han hör hur någon ropar på honom från havet

-Hörru vakna, jag har hittat ett stim med fisk, häng på Amungus så kan vi fånga fiskarna. Pixel hoppar upp på Amungus som glider ut i havet, Naffse puttar på Amungus så han kommer ut från stranden.

Pixel håller hårt i kanten på Amungus medan de glider över de glittrande vågorna. Solen stiger sakta över horisonten och färgar himlen orange och rosa. Vattnet är varmt och klart, och under ytan ser Pixel fiskarna glimma som små regnbågar.

– Där borta! – ropar Naffse och pekar med sin stjärtfena mot ett silvrigt stim som rör sig snabbt genom vattnet. Amungus glider dit med fart, och Pixel sträcker ut sina tassar. Han fångar en fisk – men just som han ska lägga den i en kokosnötsskål, märker han något märkligt. Fisken skimrar i blått, nästan som… stjärnljus.

– Vad konstigt… – säger Pixel.
– Det där är ingen vanlig fisk, – säger Naffse och simmar närmare. – Det där är en Stjärnfisk, de kommer hit bara när något stort ska hända. Pixel stirrar på fisken. Ljuset från den börjar sakta blinka i samma rytm som hans egen lysande päls.
– Den försöker säga något, – säger han.

Plötsligt hörs ett dovt muller underifrån. Havet börjar bubbla, och en virvel bildas inte långt från dem. Ur virveln stiger ett ljusblått klot upp, svävande precis över vattenytan.

– Vad är det där? – frågar Amungus.
– Jag tror… det är en signal hemifrån, – svarar Pixel med tindrande ögon.Klotet pulserar och en mjuk röst hörs:
– Pixel från Swepix, ditt hem behöver dig. Planeten lever – men den är i fara.

Pixel känner hur hans hjärta bultar. Han vänder sig mot Amungus och Naffse.
– Jag måste hitta ett sätt att ta mig tillbaka till galaxen Pixpix. Men jag behöver hjälp.

Naffse fnyser till. – Du kan räkna med mig, lille katt. Jag känner havet bättre än någon annan.
Amungus nickar. – Och jag har drömt om att surfa bland stjärnorna!

Pixel ler. – Då är vi ett team. Team Galax!!