Sagan om den fula dvärgen

Det var en gång en dvärg som hette Gimli. Han var 132 centimeter lång med blått skägg och rosa, spretigt hår. Hans ögon var gula som fullmånen i en vinternatt. Varje dag gick han klädd i krigsrustning i skinande silver och detaljer i svart. Trots sin korta längd hade han alldeles för stora, mossgröna skor som han hittat när han varit ute i skogen och letade efter mat. Han bodde i ett litet hål i ett berg, långt ute i vildmarken, tillsammans med sin kungsörn Bob.

En dag när Gimli var ute och flög med sin kungsörn såg han plötsligt något på marken. En enorm armé av myskoxar! ”Det här måste vi undersöka på en gång!” sa han förvånat till Bob. Gimli styrde Bob mot ett närliggande träd. De gömde sig på en gren och spanade ned mot armén. Plötsligt brast en gren av och en myskoxe tittade upp mot deras gömställe. Den hade brinnande, röda ögon. Gimli och Bob lyckades i sista sekunden gömma sig bakom en annan gren och armén fortsatte tåga framåt. De bestämde sig för att lämna trädet och bege sig hem till berget. Skogen var snårig och Bob hade stora bekymmer att kryssa mellan granar och tallar. En vinge nuddade en trädgren och slog Bob ur balans. Gimli och Bob föll mot marken i ljusets hastighet. När de kraschade mot marken stannade armén av myskoxar upp och vände sig om. De började rusa mot Bob och Gimli i full fart och paniken var ett faktum. Bob reagerade blixtsnabbt under hans vinge gömde sig ett blåshorn som han kastade till Gimli. Gimli blåste i hornet med all sin kraft och i skyn uppenbarades hundratals rovfåglar, allt från hökar till ormvråkar. De delade upp sig och den största delen av fåglarna distraherade myskoxarna och lurade dem längre in i skogen. De två starkaste rovfåglarna lyfte Gimli och Bob och flög med dem tillbaka till bergets trygghet.

Gimli och Bob kände uppskakade av händelsen och bestämde sig för koka en värmande soppa innan de undersökte Bobs vinge. Gimli såg fundersam ut. ”Bob, känner du dig också bevakad? Det känns verkligen som att det är någon som iakttar oss.” Bob nickade instämmande. ”Det känns som att någon står nära, bakom oss.”. Plötsligt hör de fnysning bakom dem. Fram ur mörkret uppenbarades två röda, elaka ögon.