Resan till Ostplaneten

Hej, jag heter Lillfjant och jag kommer berätta om min resa till Ostplaneten. Jag är en råtta i mina bästa år, alltså två år, och jag bor hemma hos gamla morfar Göran. Göran har brunt hår med gråa slingor, blåa ögon, glasögon och han är ganska stor och klumpig. Han älskar sina röda hängselbyxor och sina randiga och rosa tröjor. Göran är ganska rynkig i ansiktet och han går med en krycka eftersom han har ramlat i trappan och skadade sitt ben.

Huset vi bor i är ett gammalt rött hus med gula prickar på. Fönsterna ser ut som rektanglar och karmarna är vita. I köket, nära hålet i väggen där jag bor, finns gula köksluckor och mycket ost. Morfar Göran vet inte om att jag bor i hålet i väggen men han misstänker att jag bor här. Därför har han skaffat sig en svartvit katt som heter Leo.

Jag tycker om att äta ost och vara med min kompis som heter BitLisa, som också är en råtta. Jag har känt henne i hela mitt liv och jag är kär i henne, fast det vet inte hon om än. Jag tycker också om att sova, leka och massera BitLisa. BitLisa har så vacker päls, den är ljusbrun med vita fläckar. Hennes ögon är blåa som havet. Min päls är mörkbrun med gråa fläckar.

En dag när jag och BitLisa bestämde oss för att försöka ta oss ut ur huset och resa till den berömda Ostplaneten gick det inte riktigt som vi hade planerat. När vi sprang ut ur hålet såg vi katten Leo och han skrek:

– JAG SKA ÄTA UPP ER!

Jag och BitLisa skrek då tillbaka:

– Du kan ALDRIG få fast oss!

Katten Leo blev arg och sa med mörk röst:

– JAG KOMMER TA FAST ER!

Då sprang jag och BitLisa det fortaste vi kunde tillbaka till hålet i väggen.

Precis när vi hann in i hålet så såg vi Leos tass med vassa klor. Leo väste och försökte fånga oss tills han såg en rödorange vacker fjäril. Då glömde han bort oss och började jaga fjärilen i stället. Leo sprang rakt in i fönstret eftersom fjärilen var utanför och inte inne i huset. Leo jamade högt och sa:

– Mjaaaau, AJ! Fy fjäril.

Fjärilen flög i väg.

Jag fastnade då med blicken i BitLisa och då frågade hon mig:

– Vad kollar du på?

Jag funderade en stund men vågade sedan säga:

– J…….a……..g……är….. k….

Men då blev jag avbruten av att Leo kom tillbaka till hålet.

Jag såg hur tassen närmade sig BitLisa och hon blev fångad av Leo. BitLisa blev så rädd så att hon bet Leo. Leo blev fullständigt galen och släppte taget om henne.

Leo skrek:

– MJAAAAAUUUUUUU!

Morfar Göran hörde Leos jamande och han såg BitLisa springa in i hålet igen.

Nästa dag när vi försökte ta oss ut ur hålet och huset igen så hade morfar Göran lagt ut massor av råttfällor. Vi såg att Leo låg och sov en bit bort i köket men vi tänkte ändå försöka ta oss förbi. BitLisa kom på den bästa idén; att ta salta pinnar och placera dem på fällorna så att vi kunde ta oss förbi. När vi la den sista pinnen så small det väldigt högt. Göran och Leo hörde detta och då fick vi jättepanik! Leo kom springandes emot oss men vi lyckades glida under hans stora mage och ta oss fram till andra sidan av köket där alla fönster är.

Vi klev upp på fönsterbrädan och hoppade ut genom fönstret. Vi landade på en stor studsmatta som låg precis utanför fönstret och studsade därfter ner till det höga gräset. När vi stod i gräset så såg vi en katt och vi frågade, trots att vi var livrädda:

– Kan du hjälpa oss att ta oss till en Ostplanet?

Katten svarade:

– Okej, men då behöver jag hämta några redskap. Jag tänker att om vi tar en Festis och bygger om den till en rymdraket så kan ni ta er till denna planet. Hur tycker ni att detta låter?

Vi svarade i kör:

– JAAAA! Vilken bra idé!

Vi tog sugröret och byggde om den till avgasrör och kartongen använde vi till sittplatserna. Sedan målade vi kartongen i färgerna blå och rosa. För att få fart i raketen så kom katten på att vi skulle prutta ut gaser för att starta motorn. Vi satte oss i raketen och började prutta. (Jag kan säga att det luktade riktigt illa…nästan som korv blandat med fisk och mögelost).

Vi flög upp och när vi flög ovanför det röda huset så såg vi Leo springa på gården och han svimmade av den fruktansvärda gaslukten.

Väl framme vid Ostplaneten så såg vi katten Pelle. Vi landade på planeten och upptäckte att nästan all ost hade blivit uppäten men vi valde ändå att hoppa ut ur raketen och äta osten som vi hittade. Vi trodde att Pelle skulle äta upp oss när han kom fram till oss, men till vår förvåning så sa han:

– Snälla, var inte rädd för mig, jag är inte elak. Jag är vegetarian och jag äter bara ost.

Vi åt ost och hade party tillsammans med Pelle. När vi dansade loss så frågade jag BitLisa:

– Vill du bli ihop med mig?

BitLisa blev så lycklig så att hennes päls stod rakt upp. Hon svarade med ett stort leende:

– JA, självklart!

Snipp snapp snut, så var sagan om Ostplaneten slut.