Kycklingen som räddade djurriket

I djurriket började morgnarna alltid likadant. Bageriet luktade morotsbröd, grodorna kväkte vid dammen och sengångarna stod fortfarande i kö till gymmet från dagen innan.

Där bodde kycklingen Kentucky, KFC.

Han var snäll men nervös. När han blev stressad tappade han små fjädrar.

– Jag har en dålig känsla idag… mumlade han.

Hans kompis Buldak the duck tuggade på en macka.

– Jag har alltid en bra känsla när jag äter.

Karin the Karen rättade till sina glasögon.

– Och jag har alltid rätt.

Då skakade marken.

 

KRASCH!

 

Grävskopor körde rakt genom parken.

– MINA BLOMMOR! skrek getterna.

 

En skylt sattes upp:

“Ny stad – beslutat av statsministern Roger.”

 

Djuren samlades.

– Han river våra hem! pep KFC och tappade tre fjädrar.

– Vi protesterar! sa Karin och tog fram en lista.

De samlade namn hela dagen. Men vid tornet stod vakterna.

– Roger lyssnar inte på smådjur.

Buldak viskade:

– Då går vi in som stora djur.

– Du är en anka, sa Karin.

– En STOR anka.

 

På natten smög de in. Golvet knarrade. Plötsligt hörde de fotsteg. De gömde sig bakom en staty.

– Jag kommer att svimma, viskade KFC.

– Svimma tyst då, väste Karin.

 

De nådde kontoret. Där låg en bok:

Plan: Gör djurriket imponerande så alla respekterar mig.

 

KFC stirrade. Roger tänkte inte bara förändra Djurriket utan han tänkte ta över det helt.

Dörren slog igen bakom dem. KFC såg på sina vänner i mörkret.

– Vad gör vi nu?

Utanför hördes Rogers skratt eka genom tornet.

– Trodde ni verkligen att ni kunde lura mig?

 

Långt nere i Djurriket fortsatte maskinerna att riva staden.

 

Det var mörkt och kallt i rummet. Bara ett litet fönster högt uppe på väggen.

KFC tittade upp.

– Vänta… ser ni det där?

Fönstret var gammalt och sprucket. Buldak fladdrade upp och knackade försiktigt på glaset.

 

KRACK.

– Det går att ta sönder! Viskade han.

Djuren klättrade ut genom fönstret och såg ner där maskinerna fortsatte att riva staden…

 

Fortsättning följer.