
Hugo och kampen i tarmen
Hugo var hemma och lekte på sin gård när han hörde ett ljud som lät som något som föll. Det var hans bästa vän råttan/människan Ronny som hade fallit från taket. “Var försiktig!” skrek Hugo till Ronny, “Du är ju sjuk och måste ta bättre hand om dig själv. Du vet vad veterinären har sagt”.
Hugo och Ronny pratade om hur Ronny behöver ta det lugnt och vila. Däremot verkade Ronny inte bry sig om vad läkaren hade sagt när han berättade om cancern som växte i tarmarna. När bästa vännerna talade med varandra lade de märke till ett mullrande ljud som blev högre och högre. Plötsligt, som en blixt från en klar himmel dök en portal upp framför dom. Ronny blev livrädd och sprang iväg in i buskarna, men Hugo blev snarare nyfiken och gick närmare. Det skulle han inte ha gjort, för det var en portal. Portalen sög in honom med sådan kraft.
Ronny kunde bara se på när hans bästa vän slungades runt som i en tornado innan portalen försvann lika snabbt som den kom. “Vad har hänt med min bästa vän?” tänkte Ronny.
Det Ronny inte visste var att Hugo hade blivit teleporterad in i hans kropp. In i hans rumpa och upp i tarmarna. Hugo hade landat med ett plask mitt bland bajset i tarmarna. “Usch! Blä! Fy sjutton vad vidrigt!” sa Hugo när han såg att hans fötter var dränkta i bajs. “Okej håll fokus” sa han till sig själv. Han förstod snabbt att detta var hans chans att rädda sin bästa vän. Han skulle kunna ta sig till cancerknölen och ta bort den. Genast började Hugo springa upp genom tarmarna i ett försök att hitta den jävla knölen som höll på att ta livet av sin bästa vän.
Efter, vad som kändes som, en evighet kom han fram till cancerknölen. “Tänk att en så liten knöl kan göra så mycket skada” tänkte Hugo. Han gick fram till knölen och rörde den. Knölen växte! Hugo gick fram igen och rörde knölen. PANG! Den blev dubbelt så stor! “Knölen växer när jag rör vid den” skrek Hugo rakt ut. “Vad ska jag göra?!” tänkte han i panik. Om knölen växte mer skulle den ta livet av Ronny på direkten. Detta krävde superkrafter. Ingen förutom Ronny kände till att Hugo hade en hemlig superkraft. Han kunde skapa svarta hål som slukade allt som kom i närheten.
Hugo var också den enda som kände till Ronnys hemlighet, att han var en shapeshifter. Denna hemlighet gjorde att de förstod varandra så som bara bästa vänner gör. Hugo försökte koncentrera sig för att skapa det svarta hålet men avbröts i sina tankar av en mörk och ondskefull röst. “Vem är du och hur vågar du komma in i mitt rike!” Det var Mr Cancer, den ondskefulla skaparen av all cancer. “Jag är här för att rädda min bästa vän och du kan inte stoppa mig” skrek Hugo tillbaka. Mr Cancer hånskrattade åt honom. Han berättade att ingen hade någonsin stoppat honom, att han hade dödat miljontals genom sina cancerceller. Med flit rörde Mr Cancer knölen om och om igen. Knölen växte sig så stor så att Hugo trycktes upp mot tarmens vägg. Han kunde knappt andas, så mosad blev han av knölen. Men han var tvungen att försöka att stoppa knölen, han bara måste för annars skulle både han och Ronny dö. Med sina sista krafter skapade han ett litet, litet svart hål. Först hände det ingenting, hålet var där och knölen lika stor. Men så plötsligt hördes ett sugande ljud, det var det svarta hålet som började suga in cancerknölen bit för bit! “Yes jag lyckades!” skrek Hugo. “Lyckades med vad?” frågade Mr Cancer. Men innan han hann få ett svar slukades han upp av det svarta hålet tillsammans med all cancer och försvann för evigt.
Ungefär samtidigt började tarmarna att röra på sig. Hugo skrattade för sig själv, han förstod vad som höll på att hända, Ronny skulle bajsa! Hugo trycktes ihop med allt bajs, och en hel del pruttar också, och fick skjuts ut genom rumpan ut på marken. Utmattad men överlycklig ställde sig Hugo upp blev sin vanliga storlek igen. Portalen hade bara krympt honom en liten stund för att han skulle kunna ta sig in i Ronnys kropp.
“Du har räddat mitt liv” utbrast Ronny till Hugo och kramade om honom så hårt. “Du är verkligen min bästa vän”.