Gurra och Bloppys Äventyr

En dag satt Bloppy Blå på övervåningen och läste i en gammal bok. Den boken hade han ärvt av sin döda farfar. Mitt i en spännande del hörde han en knackning på ytterdörren. Han smög ner för trappan som knakade för varje steg han tog. Försiktigt öppnade han dörren och utanför stod Gurra Gurka.
– Du skrämde nästan livet ur mig Gurra! Sa Bloppy förskräckt.
Gurra bara skrattade åt Bloppy och kastade sin jacka på golvet. Han sparkade av sig sina blöta stövlar och frågade vad de skulle hitta på idag. Bloppy berättade om den spännande boken som han satt och läste innan Gurra knackade på. Gurra blev så exalterad så han sprang före Bloppy upp för trappan för att vara den första som fick läsa. När Bloppy kom upp såg han att Gurra läste och kände hur blodet kokade, det var ju hans bok som han fått av sin farfar.
– Sluta! Det är min farfars bok, jag är rädd om den, skrek Bloppy.
Gurra skämdes och gav boken till Bloppy. De fick sätta sig på golvet eftersom soffan var fylld med böcker och smutstvätt.
Bloppy började läsa det första kapitlet högt och när det var som mest spännande slocknade alla lampor inne i huset. Gurra och Bloppy tittade på varandra och blev rädda.
– Jag tror att jag kanske har glömt betala elräkningen, mumlade Bloppy.
De tittade ut genom fönstret och såg att alla de andra husen också var släckta. Konstigt, tänkte de och återgick till boken. Gurra tyckte att det var hans tur att läsa och försökte rycka boken ur Bloppys händer. Bloppy, som inte ville ge ifrån sig boken, höll hårt i den och det blev en dragkamp mellan de två bästa kompisarna. Gurra Gurka, som var mycket starkare än Bloppy, drog boken ur Bloppys händer samtidigt som bokryggen gick sönder. Ur bokryggen föll en bit gulnat papper. De två kompisarna bara stirrade på varandra men de kunde inte se ordentligt i mörkret vad det faktiskt stod på pappret.
– Jag går ner i källaren för att se om jag kan få i gång ljuset igen, sa Bloppy till Gurra.
Bloppy skyndade sig ner för trappen och gick till elcentralen, men vad han än gjorde funkade det inte. Han gick sakta uppåt och funderade på hur han ska göra. Sen fick han en idé! De kanske skulle kunna gå ut och kolla på pappret i solljuset i stället. Bloppy gick upp och hämtade Gurra och de satte sig ute på Bloppys altan. Eftersom Gurra inte fick läsa i boken fick han istället öppna det vikta pappret. Då såg dom att det högst upp på pappret stod ”Karta till Bloppyskatten”.

Nästa dag vaknade de två kompisarna i Bloppys säng. Eftersom de försökt hitta mer information om Bloppyskatten hela natten var det ingen idé för Gurra att gå hem. Det knackade på dörren och Bloppy gick ner för att öppna. Utanför stod grannen Studsiga Sixten.
– Hej Bloppy! Eftersom det kom en kall vind igår när det var extremt varmt så gick strömmen i hela byn, men dom försöker fixa den nu, berättade Sixten. Idag är det ännu varmare på Afrökön så gå inte dit.
– Tack för informationen Sixten, vi ska hålla oss hemma idag, svarade Bloppy
Bloppy stänger dörren och skyndar sig upp till Gurra.
– Du måste se på det här Bloppy, säger Gurra. Jag har hittat något spännande.
Bloppy sätter dig bredvid Gurra och ser då en nyckel som är inkarvad i en bok. Tänk om det kan vara nyckeln till Bloppyskatten! De fortsätter läsa i farfars bok och hittar en sida som är utriven från en annan bok.
– Vad är detta för hus? Frågar Gurra.
– Det är inget hus Gurra, det är ett tempel ser du väl! Svarade Bloppy.
Gurra vill gärna att de ska hitta templet men Bloppy övertalar honom att de istället ska gå till det markerade krysset på kartan.
– Alla vet väl att en skatt är markerad med ett kryss. Sa Bloppy.

Det var en lång väg att gå till krysset som dom kommit fram till var på Afrökön. Gurra Gurka tyckte att han hörde en pinne knäckas bakom dom och tittade snabbt bakåt för att se så att de inte var förföljda, men det var bara något rött ljus som lös i horisonten.
– Vad är det där för röda eldklot? Frågade Gurra.
– Studsiga Sixten sa att det var extremhetta på Afrökön så det kanske är eldklot som kastas upp ur marken, svarade Bloppy.
De väljer att strunta i det och fortsätter framåt. Gurra kände fortfarande att någon iakttog dem. Han vände sig om och tog en extra titt för säkerhetsskull men såg inga röda eldklot längre.
Efter 30 minuter i hettan kommer de äntligen fram till krysset på kartan. Ute var det nu 40 grader varmt och de två kompisar svettades.
– Titta Bloppy! Det där måste vara nyckel! Utbrast Gurra.
Nyckeln hängde i ett guldträd, där brukade det växa ovanliga frukter som man använde till medicin. Eftersom det varit så varmt i flera dagar så hade trädet brunnit och det fanns inte så många grenar kvar på trädet. Högst upp i trädkronan satt den gyllene nyckeln. De båda klättrade upp i trädet men de lyckades inte ta sig hela vägen upp. Då fick Bloppy ställa sig på Gurras huvud medan Gurra balanserade på en bräcklig gren. Till slut lyckades Bloppy få tag i nyckeln och kompisarna hoppade ner från trädet. De vände sig om och såg att dom var omringade av den svarta Bloppy armén.

Dagen efter vaknade Gurra och Bloppy av att de hörde ett bankande ljud. Då mindes de gårdagen och hur de blev tillfångatagna av armén och blev kastade i en fängelsehåla. Det var rostiga, fuktiga väggar och det stank av något kemikaliskt ämne. Plötsligt vrider någon om låset. Där står en svart Bloppy som är mycket större än de andra som de såg igår. Han har en hatt på sig och han hade en ögonlapp över det ena ögat. Det andra ögat lyste starkare rött än de andra Bloppysarnas. Gurra och Bloppy Blå stelnade till av rädsla.
– Var är nyckeln? skrek den stora svarta Bloppyn som måste vara deras ledare.
– Ja, jag, jag vet inte vad du pratar om, svarar Bloppy Blå stammande.
– Mina soldater såg er när ni plockade ner nyckeln från trädet, ge hit den genast! Gastade ledaren.
Kompisarna tittade på varandra och bestämde sig, utan att säga ett ord, för att springa förbi ledaren. När ledaren minst anade det sprang de förbi ledaren och upp ur fängelsehålan. Gurra fick en snilleblixt och smällde igen järndörren. De kom upp för trapporna och möttes av en stor sandhög. Runt omkring dom började soldaterna omringa dem. Bloppy tog tag i en spade som satt i sandhögen och började gräva en tunnel. Gurra hängde snabbt på Bloppys idé och blockerade ingången så att ingen kunde följa efter. Plötsligt öppnar sig marken under dem och de inser att dom fallit genom kvicksand. De landade säkert i en undervattenssjö och simmade till närmsta kant. Där såg de en kista som var nedgrävd i marken. Som tur var hade Bloppy inte tappat spaden i fallet utan kunde gräva upp kistan. Den var täckt av blå koraller som de försiktigt tog bort för att kunna öppna kistan. Gurra plockade fram nyckeln ur fickan och med darrande händer låste dom tillsammans upp kistan. Det blänkte av dem guldiga smyckena som låg i kistan tillsammans med stora guldklimpar.
– WOW! Vi är rika Gurra! Utbrast Bloppy.
Nu var bara den stora frågan hur de skulle ta sig hem utan att bli upptäckta av Bloppy armén.