Flykten från Kebabskogen

Djupt inne i den mörka skogen bestående bland annat av hängande kebab, sover den gamla åsnan Skuggan. Han ligger lutad mot en grottvägg och snarkar högt.

Skuggan har tydliga rynkor i panna och långa gråa hårstrån över hela kroppen. Öronen hänger ner och täcker stora delar av nacken. Snett ovanför sitter de sylvassa lila hornen som skaver emot grottväggen, i takt med de djupa snarkningarna.

Plötsligt lossnar en sten från taket som ljudlöst faller ner på Åsnans huvud vilket gör att Skuggan vaknar till med ett ryck!

Han kollar chockat och förbryllat upp i taket och går sedan med stapplande steg ut ur grottan. Väl ute ur grottan möter han sin bästa kompis Leif Billiesson. Han kommer springandes med andstängd andning. Panikslaget tittar Leif på åsnan och berättar om det förfärliga som han just skådat.

Den onda Kebabmakeren var på väg mot deras håll. Deras högsta önskan var i denna stund att ta sig ut från skogen. Med snabba steg begav de sig mot de håll de trodde var ut!

De passerade genom den täta skogen och kände hur kebabgrenarna slog emot deras ansikte. Ljudet av tunga steg fick dem att vända sig om. Skräcken som uppstod när de fick

syn på mannen fick deras kroppar att stelna. Gestalten som stod framför dem var oerhört motbjudande. Han hade ett otäckt ansiktsuttryck och kebabsås som droppade i stora mängder från det jättelika skägget. De båda visste vad som väntade dem om de skulle bli tillfångatagna. Att för evigt bli instängda i kebabmakarens mörka och hemska källare.

Skuggan och Leif vänder sig kvickt om och börjar hastigt springa från hotet. Plötsligt faller Leif handlöst mot marken då han snubblar på en hal sten. När han reser sig igen märker han att en väldig siluett i formen av en kropp kommer över honom. Leifs blod frös till is och oron spreds snabbt i hans kropp.

Innan Leif hann reagera, kände han att någon tog tag i hans axel, den enda tanken som for genom hans huvud i denna stund var. Är det här slutet…?