Elefanten och gorillan

En gång levde en elefant djupt inne i regnskogen. Han rörde sig långsamt mellan träden med huvudet hängande. Elefanten var ledsen, för han tyckte att han var alldeles för stor och tung. Alla andra djur kunde springa snabbt och lekfullt, men själv orkade han knappt hålla tempot. Hans högsta önskan var att gå ner i vikt och bli både starkare och snabbare.

 

En dag mötte elefanten en stor gorilla. De började prata, och elefanten berättade om sin sorg och sin dröm om att kunna springa som de andra djuren. Då sa gorillan att han kunde hjälpa honom, eftersom han var personlig tränare. Gorillan hade tränats av militären och var mycket sträng. Han förklarade att elefanten först var tvungen att gå ner i vikt innan den riktiga träningen kunde börja.

 

Elefanten blev ännu ledsnare, för han älskade att äta shawarma. Ändå försökte han övertala gorillan genom att erbjuda fem bananer som betalning. Gorillan förhandlade upp priset till tio bananer, och träningen började genast.

 

”Spring!” ropade gorillan. Elefanten sprang långsamt, sedan snabbare och snabbare, tills han till slut tappade balansen och började rulla.

 

”Upp igen, din stora kanelbulle!” skrek gorillan. Elefanten blev frustrerad och orkade knappt resa sig, men gorillan hjälpte honom upp på benen. Träningen fortsatte, varv efter varv runt regnskogen.

 

”Om du vill ha shawarma får du springa tre varv till!” ropade gorillan.

 

Elefanten sprang tills mörkret föll. När han äntligen var klar gick han fram till gorillan för att få sin belöning. Men gorillan kände inte igen honom. När elefanten tittade sig i spegeln såg han inte längre en elefant, utan en giraff. Han var så trött och andfådd att han inte ens orkade ta sig hem. Gorillan fick hjälpa honom ut ur regnskogen.

 

Innan elefanten gick såg han bananerna han hade gett till gorillan. Han åt upp allihop. POFF. I spegeln såg han återigen en rund och tjock elefant. Efter det lovade han sig själv att aldrig mer lita på gorillor.

 

Trots allt ville elefanten inte ge upp. Han började träna på egen hand och släpade sig långsamt ut varje dag. Till en början sprang han ännu långsammare än tidigare, men han fortsatte envist. Dag efter dag blev han starkare. Till slut kunde han springa lika snabbt som ett lejon och var till och med starkare än gorillan.

 

När elefanten till slut mötte gorillan igen krävde han sin shawarma. Gorillan blev rädd och vågade inte säga emot. Elefanten åt sig mätt, blev tjock igen och fortsatte leva i regnskogen. Med tiden blev han ledaren över hela regnskogen och bestämde att det skulle regna shawarmas. Han blev så mätt och tung att han somnade och sov i ett helt år.

 

Och så levde elefanten vidare, stor, stark och väldigt nöjd – på sitt eget sätt.