Draken Kalle och den frusna stormen

Det var en iskall dag på planeten Antaktis. Snöstormarna blåste runt de höga tornen på det stora isslottet där draken Kalle bodde. Han var 67 år gammal älskade han att stå vid sitt fönster och titta upp stjärnorna. Bredvid honom stod hans bästa vän, den åttaårige pojken Malle. De hade varit vänner så länge de kunde minnas.

Tror du att människorna på Jorden har det lika kallt som vi?” frågade Malle och tittade ut genom fönstret.

Kalle skakade på sitt stora gröna huvud och sa:

Nej, jag tror att de har det varmt och aldrig fryser.”

Vet du vad jag önskar mig mest av allt?” viskade Kalle

Att få resa till Jorden? Svarade Malle

Ja, och att bli en människa. Sa Kalle

Människa? Varför då? Undrade Malle

Jag vill veta hur det känns utan vingar och leva som människorna gör. Svarade Kalle

Vi kan åka till Jorden tillsammans. Sa Malle

Men just när Kalle skulle svara började marken skaka och ett högt ljud hördes genom slottet.

BOOOOOM!

Vad var det där? ropade Malle.

Slottsportarna flög upp och en isvind blåste förbi dem. Utanför slottet kunde de se en enorm våg av is och snö som flög fram.

En rymdtsunami! skrek Kalle.

Vi måste fly! skrek Malle.

Men det var för sent, isvågen slog mot slottet spred sig genom hela planeten Antaktis.

– Malle! Håll fast dig! Skrek Kalle

Kalle kände hur hans kropp blev tyngre och tyngre och han såg hur Malle förvandlades till is. På bara några sekunder stod de båda helt stilla och fastfrusna till is. Deras dröm om att resa till Jorden verkade vara över.