Djurens dag

En morgon vaknade Kim av att hennes husdjur Bert slickade henne på ansiktet. Bert var en kapybara som var ganska stor, nästan en halv meter lång och hade en brun, sträv päls. Hans ögon var blåa och såg så snälla ut.
Kim tyckte att det var så obehagligt när hennes husdjur väckte henne på det sättet men annars tyckte hon väldigt mycket om sitt gulliga husdjur.
Kim steg upp ur sin varma säng och såg sig själv i spegeln och märkte att hennes långa rödoranga hår såg rufsigt ut. Hon tyckte själv att hennes bruna ögon också såg ganska trötta ut.
Plötsligt kom hon på att den här dagen skulle hon ju få ta med sig sitt husdjur till skolan eftersom de hade ”Djurens dag”. Hon klädde snabbt på sig sin blåblommiga klänning och gick till köket och åt frukost som hennes mamma hade gjort i ordning. Hon såg att hon var lite sen så hon åt den goda semlan mycket snabbt. Sedan rusade hon ut i hallen med Bert springande efter sig och hoppade i sina vita sandaler. Hon satte på ett lila koppel och då visste Bert att de skulle gå ut vilket han älskade.

När de kom fram till skolgården mötte hon sin bästa vän Bob. De gick båda på högstadiet men Kim var två år yngre än Bob som var 15 år, men de hade alltid varit bästa vänner. Bob hade med sig sin gulliga hundvalp, en schäfer som hette Blixten. Det märktes att även att deras husdjur blev glada att se varandra eftersom de hade träffats flera gånger tidigare och Blixtens svans virvlade som en propeller, vilket den gjorde när den var glad.
När de kom fram till området där alla djur skulle samlas såg dem att det var väldigt många som hade med sig sina djur. Bert som alltid gillade att vara bland människor och andra djur ryckte i kopplet och blev ivrig att nosa på de andra djuren. Det var ganska trångt och plötsligt kände Kim hur kopplet slets från hennes hand och Bert rusade i väg. Kim kände hur hjärtat började bulta och förstod att det var stor risk att den skulle smita i väg. Hon började springa i den riktning som Bert hade sprungit. Bob märkte också att något var på tok och gjorde allt han kunde för att hjälpa henne så han sprang efter Kim. De ropade högljutt efter Bert och de märkte att även andra elever kom med och försökte hjälpa till. Efter ungefär tio minuter insåg de att Bert var borta från skolgården och Kim började gråta…