De vilsna barnen

Det var en gång en kille som hette Elias. Han var 11 år gammal, hade blå ögon och var 160 centimeter lång. Elias tyckte inte särskilt mycket om skolan och ville helst slippa gå dit. På fritiden gillade han att spela fotboll och Roblox.
Elias bästa kompis hette Ella. De hade känt varandra länge och varit bästa vänner ända sedan de var små. Båda var födda och uppväxta i Sverige. Deras föräldrar var också goda vänner, så familjerna brukade ofta umgås tillsammans. Elias och Ella hade många gemensamma intressen och gjorde nästan allt tillsammans.
En dag bestämde familjerna sig för att resa till Los Angeles under sommarlovet. Det var en stor och vacker stad med höga byggnader, fina stränder och ett stort hav. Solen sken nästan varje dag och det var varmt ute. Barnen tyckte att resan var jättespännande.
En kväll bestämde familjerna sig för att besöka ett stort köpcentrum. Där fanns massor av affärer, restauranger och människor som gick omkring och shoppade.
Efter en stund behövde Elias gå på toaletten.
– Mamma, får jag gå på toaletten? frågade Elias.
– Såklart! svarade mamma.
– Ta med dig Ella så att du inte behöver gå ensam, sa pappa.
Ella följde med Elias och väntade utanför toaletten. När han var klar började de gå tillbaka till familjerna. Men snart upptäckte de att de inte längre kände igen sig.
– Vänta! Vart ska vi gå? frågade Elias oroligt.
– Jag vet inte. Jag tror att vi har gått fel! svarade Ella.
De tittade sig omkring. Överallt fanns det människor, affärer och långa korridorer. Det var så mycket folk att de knappt kunde se ordentligt.
– Tänk om vi inte hittar mamma och pappa! sa Ella med darrande röst.
– Ta det lugnt. Vi måste försöka hitta hjälp, svarade Elias.
Barnen bestämde sig för att fråga en vakt som stod i närheten.
– Ursäkta, vi har gått vilse. Kan du hjälpa oss att hitta våra föräldrar? frågade Ella.
– Självklart! Var såg ni dem senast? frågade vakten vänligt.
– De var vid McDonald’s, svarade Elias.
Vakten följde med barnen till restaurangen, men när de kom fram var deras föräldrar inte där.
– Vad ska vi göra nu? frågade Ella och började bli riktigt rädd.
– Jag kan försöka ringa era föräldrar. Har ni något telefonnummer? frågade vakten.
– Ja, jag kan min pappas nummer! sa Elias.
Han berättade numret för vakten, som tog fram sin telefon och ringde.
Det gick några signaler innan någon svarade.
– Hallå? svarade Elias pappa.
– Hej! Det är en vakt från köpcentret. Jag har hittat Elias och Ella. De har gått vilse och är tillsammans med mig, förklarade vakten.
– Åh, tack så jättemycket! Vi har letat överallt efter dem! svarade pappan oroligt.
Efter några minuter kom Elias föräldrar springande. När Elias och Ella såg dem blev de så lättade att de började gråta av glädje. De sprang fram och kramade sina föräldrar hårt.
– Vi trodde aldrig att vi skulle hitta er! sa Elias mamma och kramade honom.
– Förlåt! Vi skulle ha varit mer försiktiga, svarade Elias.
Efter den händelsen förstod Elias och Ella hur viktigt det var att hålla sig nära sina vuxna på platser där det finns mycket människor. De hade lärt sig en viktig läxa: att aldrig gå iväg på egen hand och att alltid be en trygg vuxen om hjälp om de skulle gå vilse.
Slut.