Chefsintervjun

Det var en gång en kvinna som hette Kerstin Andersson. Hon var 50 år gammal och jobbade med sin bästa kompis Oliver på snabbmatsrestaurangen Snabba Burgare i Stockholm. Kerstin jobbade i köket, och Oliver var chef.

Varje dag drömde Kerstin om att också bli chef och hon pratade ofta med Oliver om det. Oliver lyssnade på henne, men tänkte inte så mycket på det. Här var det ju han som var chef, och hon skulle inte få ta hans jobb, hur bra kompisar de än var.

En dag hittade Oliver en jobbannons. De behövde en ny chef på Snabba Burgare i Malmö, så han tipsade Kerstin om det chefsjobbet. Kerstin tänkte att det säkert skulle bli jobbigt att flytta, men bestämde sig för att söka jobbet ändå. Oliver uppmuntrade henne.

Några veckor senare fick Kerstin samtalet hon väntat på. Hon skulle få komma på intervju. Hon blev jätteglad och beställde flygbiljetter och bokade hotell. Det var så långt att åka, så hon kunde lika gärna stanna några nätter och titta på stan när hon ändå var där.

Så kom dagen för intervjun, men nu gick ingenting som det skulle. Det började med att Kerstin försov sig. Hon hade varit så ivrig inför resan att hon helt enkelt glömt att ställa väckarklockan. Hon fick klä på sig jättefort, strunta i frukosten och springa ut till bilen. Hon försökte verkligen att inte köra för fort, men det var svårt att låta bli. Hon var alldeles för stressad. Som tur var gick det fort på motorvägen till flygplatsen.

Men så plötsligt stod trafiken still. Det hade hänt en olycka längre fram. En lastbil hade fått sladd och hamnat rätt över alla körfälten. Dörren till lastutrymmet hade öppnat sig, och all last hade ramlat ut på vägen. Det låg brev och paket över hela motorvägen, och det skulle ta jättelång tid att städa upp allting. Under tiden fick ingen köra förbi. Det såg polisen till.

Kerstin blev jättestressad. Nu skulle hon säkert missa både flyget och intervjun!

I två timmar satt Kerstin fast i trafiken. Hon ringde först till Oliver för att få hjälp. Kanske kunde Oliver som chef på Snabba Burgare kunna ringa till kontoret i Malmö och be dem att flytta på intervjun till imorgon? Det var värt ett försök i alla fall.

Medan Kerstin väntade på att Oliver skulle ringa tillbaka åt hon en gammal knäckemacka som hon hittade i handskfacket. Magen protesterade lite, men hon tänkte att det säkert bara var på grund av hungern. I väskan hittade hon en påse godis och åt upp den också.

Till slut ringde Oliver tillbaka. Han berättade att han lyckats flytta på intervjun en timme, för att någon annan hade blivit sjuk och ställt in sin intervju. Mer än så kunde han inte göra för Kerstin. Det var jättemånga andra som hade sökt jobbet och som också skulle få komma på intervju idag. De kunde omöjligt hitta någon annan tid för henne. Kunde hon inte dyka upp i tid fick hon lov att söka ett annat jobb i framtiden, meddelade de.

Kerstin tackade Oliver för hjälpen. Hon kände sig både lättad och besviken på samma gång. Det var inte mycket Oliver kunnat göra för att hjälpa henne, men kanske var det tillräckligt ändå för att hon skulle kunna hinna till intervjun. Medan hon väntade på att trafiken skulle släppa lyssnade hon på lugn musik på radion för att försöka stressa ner. Det gick ganska bra, för hon gillade musiken.

Till slut släppte trafiken. Polisen hade städat upp på ett körfält och bärgarn hade lyckats flytta på lastbilen tillräckligt mycket för att man skulle kunna köra förbi. Det gick inte fort. Det var många bilar som ville fram.

Det var ren tur att Kerstin hann fram till flygplatsen i tid. Hon parkerade och sprang in på flygplatsen. Hon sprang genom säkerhetskontrollen för att inte missa sitt flyg, och det var först när hon klev ombord på planet som hon kom på att hon glömt sin väska i bilen. Superirriterad på sig själv satte hon sig på sin plats, 3D, och bad flygvärden om en meny. Magen vrålade av hunger trots att hon ätit en påse godis i bilen.

Flygvärden sa till henne att hon behövde vänta på att planet lyft innan hon kunde få någonting att äta från menyn. Sedan sa hon att det tyvärr skulle dröja ett tag tills de fick lyfta, eftersom det var tekniska problem med flygplanet och de fick inte lyfta förrän det var löst. Nu blev Kerstin verkligen jätteorolig att hon skulle missa intervjun. Inte en chans att hon skulle få jobbet nu, tänkte hon. Hon skulle aldrig få bli chef. Aldrig få sin högsta dröm uppfylld.

Flygvärden hörde hur Kerstins mage kurrade högt, så hon erbjöd henne en påse nötter och en läsk så länge. Kerstin tog tacksamt emot snackset. När hon ätit upp sina nötter och druckit upp drickan ringde hon tillbaka till Oliver igen. Hon förklarade att det var tekniska problem med planet och att hon satt fast på flygplatsen. De fick inte lyfta, så hon skulle säkert bli sen och missa intervjun.

– Snälla Oliver, kan du inte försöka ringa Malmökontoret igen?

Oliver blev irriterad på Kerstin. Han tyckte att hon gnällde för mycket. Dessutom fanns det ingenting han kunde göra för att hjälpa henne, hade han ju sagt redan förra gången de pratade. Han förstod inte varför hon ringde honom igen.

– Du kanske skulle ha åkt en dag i förväg? sa Oliver surt och la på luren.