Bokens önskan

Svetten börjar rinna i nacken. Klockan tickar allt högre. Ella försöker förgäves förstå vad siffrorna framför henne ska betyda. Hennes tankar avbryts av lärarens röst som informerar om att det är sju minuter kvar av provtiden. Ella inser att det är kört och bara att kasta in handduken. Hon lägger ner pennan, skjuter provet ifrån sig och lutar sig tillbaka i stolen.

 

Hon sneglar mot bänken bredvid sig. Den ska egentligen vara tom för Lovisa är sjuk idag. Men där sitter Max. Han har inget prov framför sig, för han går egentligen inte i deras klass. För han finns egentligen inte på riktigt.

 

Ett högt tjutande hörs i klassrummet. Klasskompisarna börjar samla ihop sina saker och läraren Sofia samlar in proven. Ella hoppar till av det höga ijudet, det känns som att hon har vaknat upp från en dröm. Inbillningen som nyss suttit i skolbänken bredvid henne försvinner på ett ögonblick. Max var nu bara i hennes tankar igen. Han var ju trots allt bara en låtsaskompis.

 

Det blir rast, men det regnar ute och Ella har ingen lust att gå ut. Hon har inte heller lust att sitta tillsammans med sina klasskamrater i korridoren, det skulle bara ge dem tillfälle att kränka henne med taskiga kommentarer om hur hon skulle tända eld på skolan med sitt flamröda hår.

 

Istället går hon längst ner i korridoren och slank in i biblioteket, där kan hon vara säker på att inte stöta på någon av sina plågoandar. I biblioteket kan man alltid vara ifred, för här vill ingen vara av egen fri vilja. Lamporna blinkar och kommer att ge upp närsomhelst, luften är tjock med damm och det luktar mögel om böckerna. Det känns som att fötterna rör av sig själv. Snabbt går hon allra längst in i biblioteket. Gamla trähyllor tornar över henne, fyllda med böcker som nog är äldre än Gustav Vasa.

 

Plötsligt smäller det till bakom Ella. Som ett skott hade en bok fallit till marken och hon vänder sig om fortare än vinden. På golvet, i ett stort dammoln ligger en tjock brun läderbok. Det sliter i Ellas kropp, nästan som att hjärtat försöker springa fram till boken och resten av hennes kropp bara får följa med. Hon går ner på knä framför boken och dammar av framsidan. När hon rör vid boken känner hon att den rör på sig. Helt plötsligt svävar boken upp framför Ellas ansikte. Hon ska precis ta tag i den när den öppnar sig. Som om en osynlig hand börjar bläddra i den, öppnar sig snart en sida längst bak i boken. På den står det Hur din högsta önskan kommer till liv. Under rubriken läser hon tyst:

 

Risus et ioci et phantasia,

nunc aliquid magicum fiet!

Ex cogitatione, ex somnio,

prodi, amice, e latebra tua!

 

Efter att ha läst formeln en gång tittar hon sig över axeln och läser den en gång till, nästan ropande. Bibliotekarien kommer in precis när Ella läser formeln och hoppar till och stannar tvärt med uppspärrade ögon. Ellas hjärta dunkar snabbare och snabbare. Bibliotekarien stirrar på Ella som om hon har gjort något förbjudet. Ella inser att klockan redan ringt och att hon är sen till lektionen och springer ut ur biblioteket så fort hon kan. Resten av dagen går Ella som i en dröm och kan koncentrera sig mindre än vanligt på lektionerna.

 

När skolan är slut går hon som vanligt till skateparken, det enda stället där hon inte känner sig mobbad och uttråkad. Ella har kört skateboard i hela sitt liv och just idag ska hon testa ett nytt trick som hon har tänkt på länge. Mitt i ett hopp faller Ella och skadar knät. När hon tittar på knäet ser hon att byxorna har gått sönder. Hon går och sätter sig på en bänk. När hon sitter där hör hon någon bakom sig.

 

– Gick det bra? frågar en pojke.

 

Pojken går runt bänken så att Ella ser honom. Hon tycker att han ser bekant ut.

 

Har vi träffats förr? frågar hon.

– Nej, det tror jag Jag är ny här, på sätt och vis.

– Aha, bra att Jag trodde att jag hade sett dig förut. Vilken skola ska du börja på? frågar Ella.

– Jag ska börja på din skola, svarar pojken.

 

Ella blir lite fundersam.

 

– Förresten, vad sa du att du hette? säger Ella.

– Max, som restaurangen, svarar Max.

Det var så roligt att jag glömde skratta, svarar Ella. Förresten, jag känner en person som också heter Max.

– Då är det kanske jag, säger Max och skrattar.

Kan du åka skateboard? frågar Ella.

Det vet du ju redan, vi har åkt flera gånger tillsammans.

 

Plötsligt minns Ella vad som hände i biblioteket tidigare under dagen. Kan den här Max ha något att göra med det?

 

– Vad har du för intressen? undrar Ella.

– Jag gillar det du har bestämt att jag gillar, svarar han.

 

Då klickar det plötsligt till i Ellas huvud.

 

– Det är ju du! utbrister Ella och ställer sig upp och petar på Max. Chocken byts snabbt ut mot att Ella känner sig generad. Alla i skateparken har stannat upp med vad de gör och tittar på henne. Det kanske inte var så smart att stå och skrika mitt i parken.

 

– Följ med mig Max, vi går hem till mig istället så vi får vara ifred, säger Ella och drar med sig Max ut ur parken.

 

Väl hemma möts de i dörren av Ellas mamma. Hon tittar häpet på dem och säger:

 

– Nämen Ella, har du med dig någon, vad roligt! Jag visste att du skulle hitta en kompis till slut.

– Men sluta mamma, väser Ella fram. Hon går förbi mamma i hallen och skyndar in på sitt rum med Max.

 

De sitter på Ellas säng och pratar länge. Det visar sig att Max kommer ihåg allt de hade gjort innan han blev en riktig pojke och bara fanns i Ellas fantasi. När solen gått ner knackar Ellas mamma försiktigt på dörren.

 

– Barnen, jag vill inte störa när ni har det så trevligt, men det börjar bli sent. Ska inte Max gå hem snart?

– Jo, men jag tänkte att han kanske kunde sova här inatt, snälla mamma? säger Ella och tittar med stora ögon på sin mamma.

– Ja, snälla Ellas mamma, vi måste ta tillvara på tiden vi har! säger

– Ja, varför Men du måste fråga dina föräldrar också Max, svarar Ellas mamma.

– Jag har redan ringt och frågat, mumlar Max fort och flackar med

– Jaja, det går väl bra, svarade hon men ser lite osäker ut innan hon går.

 

Morgonen efter går Ella och Max med snabba steg till skolan. Ella är så taggad på att ha en kompis i skolan för första gången. Men glädjen byts snabbt ut mot rädsla när de kommer in på skolgården. Blickarna vänds snabbt mot de två och snart står Ellas plågoandar i en cirkel runt omkring dem.

 

– Nämen titta, har ljushuvudet äntligen fått en kompis. Det är väl bara en tidsfråga innan hon eldar upp honom också, säger den största av mobbarna och drar Ella i håret.

– Men sluta! Kan du inte låta henne vara ifred? försvarar Max Ella.

– Och var fick du luft ifrån då? säger mobbaren och knuffar Max lite lätt.

 

Plötsligt kommer en basketboll flygande och träffar mobbaren i ansiktet. Max och Ella passar på att springa därifrån så fort de bara kan. Mobbaren jagar Ella och Max. De rusar in i korridoren och mobbaren krockar med rektorn som spiller kaffe på sin vita blus. De berättar för rektorn vad som precis hände på skolgården. Klockan ringer och Ella kommer på att de ska ta skolfoto idag och släpar med sig Max till gympasalen. Deras lärare blir förvånad när Ella och Max kommer in.

 

-Hur många gånger har jag sagt till dig att man inte får ta med varken saker eller andra människor till skolan, säger läraren.

– Förlåt, men det är hans första dag här. Han är ny.

 

Läraren tittar misstänksamt på Ella men måste ta hand om stöket i gympasalen. Då passar Ella och Max på att smita förbi.

 

– Hämta brandsläckaren! Sätt på brandlarmet, Ella kommer att elda upp hela skolan! skriker mobbaren Lovisa.

– Ja exakt, gå nu Ella, säger Gustav med en blåtira på kindbenet.

 

Under flera veckor umgås Ella och Max konstant. De åker till tivoli, äter på Max, går på bio och äter glass. De är vakna hela nätterna och prataer. En dag får klassen skolkatalogerna och Ella ser att Max är lite suddigare än alla andra på fotot. Efter skolan den dagen går Ella och Max till skateparken. När Max försöker ställa sig på sin skateboard för att visa sitt nya trick går foten rakt igenom. Ella tittar på Max och tycker att han ser lite blek ut.

 

– Du ser lite blek ut. Har du druckit för lite idag? undrar Ella.

– Nej, jag har druckit och ätit tillräckligt idag.

– Okej, men du ser blekare ut än vanligt.

– Det är något jag måste berätta för dig. Jag kommer inte att finnas här för alltid, säger Max med svag röst och med en klump i halsen. Han har tårar i ögonen när han fortsätter. Jag kommer sakta men säkert att försvinna om ingen förstör boken du läste formeln ur.

– Hur förstör man boken då? undrar Ella.

– Jag vet inte, men vi måste försöka!

 

Vännerna tar sina skateboards och när det visar sig att Max inte kan bära sin, då den bara går rakt igenom honom, stoppar Ella båda skateboardsen under armen och de skyndar tillbaka till skolan. Skolan har redan hunnit stänga, men de klättrar in genom ett öppet fönster och springer genom korridoren mot biblioteket. Ella trycker ner handtaget till biblioteksdörren och känner att den är låst.

 

– Men, åh! Nu kommer vi inte hinna förstöra boken, utbrister Max med desperat röst.

– Kan inte du gå genom dörren, Max? frågar Ella.

– Jag vet inte, svarar Max. Men jag kan försöka.

 

Max går framåt och när han kommer fram till dörren lyckas han gå rakt igenom den. Nu återstår bara att hitta boken. Max svävar runt i biblioteket för att hitta boken.

 

– Om du släpper in mig kan jag hjälpa dig att leta, ropar Ella. Nyckeln ska finnas under en lös golvplanka under utlåningsdisken.

 

Max hittar snabbt plankan men när han försöker ta nyckeln går hans hand rakt igenom. Max ser sig omkring

 

– Jag får inte tag i nyckeln, skriker Max i

– Jag vet var det finns en annan nyckel, ropar Ella och springer iväg. Hon springer mot personalrummet och som tur var är den dörren inte låst. Under en plastblomma i en kruka hittar hon extranyckeln till biblioteket.

 

På väg tillbaka till biblioteket står plötsligt en väktare framför Ella och lyser med en ficklampa i hennes ögon.

 

– Vad gör du här? Skolan är stängd, ropar väktaren på ett argt sätt.

 

Max hör ropet och svävar ut genom den stängda dörren. Väktaren ser vad som händer och svimmar.

 

– Vi måste skynda oss, innan han vaknar, viskar Ella.

 

De kommer tillbaka till biblioteket och letar länge efter boken. Precis när de hittar den kommer väktaren inrusandes.

 

– Spring! skriker Ella samtidigt som hon börjar rusa ut ur De springer till toaletten och försöker spola ner boken, men den flyter bara upp igen. När Ella plockar upp boken är den lika torr som innan hon försökte spola ner den. I vaktmästarens rum hittar Ella en eldkastare som de använder för att försöka elda upp boken. De springer ut ur skolan, kastar boken framför en lastbil men fortfarande är boken hel och oförstörd.

 

Efter att ha försökt förstöra boken i flera timmar säger Ella:

 

– Vad ska vi göra? Det är ju ingenting som fungerar!

– Ska vi kolla i boken? Det kanske finns en ledtråd där, säger Max.

 

De öppnar boken och letar i den. Mörkret faller över staden och det blir svårt att läsa vad som står på sidorna. Ella bläddrar fram till en sida som glittrar som guld.

 

Solum desiderium librum destruere potest.

 

– Hur ska vi förstå var det här betyder? undrar Ella.

– Jag vet vad det står! Det står: Det är bara önskningen som kan förstöra boken.

– Men då är det ju du, Max, som ska förstöra boken! utropar Ella. Hur ska det gå till? Du kan jag inte ta i boken.

 

Plötsligt spärras Max ögon upp och ur hans mun kommer formeln som väckte honom till liv. Han säger samma formel flera gånger, fast baklänges, och det låter som om hans röst kommer från olika håll. Plötsligt smyger sig en tät dimma på vännerna. Dimman snurrar runt dem, sliter i deras hår och de får svårt att andas. När dimman lättar ser Ella först inte var Max är, tänk om det inte fungerat? Tänk om hon förlorat honom? Hon tittar sig omkring och ser plötsligt en gestalt som kommer allt närmare henne.

 

– Ella? frågar gestalten med en varm, trygg röst, som Ella tycker är bekant.

– Max? Är det du? frågar Ella och hennes ögon fylls av glädjetårar.

– Näh, men du kan ju prova att beställa en hamburgare med pommes.

– Ha ha, det var så roligt så jag glömde bort att skratta, svarar Ella ironiskt.

 

Några dagar senare vaknade Ella av sina föräldrars sång. De stod bredvid hennes säng med en frukostbricka och famnarna fulla av presenter.

 

– Vi har en överraskning till! nästan ropar mamma.

 

I samma stund störtar Max in genom hennes sovrumsdörr.

 

– Grattis! ropar han. Ella skrattar när hon ser att han har med sig en påse från MAX.

– Vi har tänkt att Max kan bo hos oss, i gästrummet bredvid ditt Nu när vi vet att Max föräldrar gått bort känner vi att det är det enda rätta, förklarade mamma högtidligt.

 

Ella blir så glad att hon reser sig upp och ger både Max och sin mamma en bamsekram. När föräldrarna gått ut och blivit ensamma skrattar Ella mot Max.

 

– Jaså dina föräldrar är döda? frågar hon Max med ett leende på läpparna.

– Ja, tyckte du att jag skulle sagt som det var eller? frågar han skrattande.