Berättelsen om Billy

Det var en gång en man som hette Billy. Han var en helt vanlig 30-årig man som levde ett lugnt, fint och bra liv i London. Han hade mörkbrunt lockigt hår. Han brukade ta långa promenader i sina favoritskor på de stora gatorna. En dag under en av sina långa promenader hittade han en fin liten blåvit kristall på gatan. Den skimrade vackert i solen och hans hand drogs genast till den. En brun liten hemlös hund nosade nyfiket på den samtidigt som Billy tog på den. En stöt gick genom hela hans och hundens kropp och samtidigt försvann den skimrande kristallen i en vit och snabb blixt. Det var en obehaglig känsla för Billy.

 

Hunden gnydde av rädsla och Billy var i chock av den vita blixten. Billy var utmattad och orkade inte fortsätta gå sin promenad, utan gick hem och la sig i sin mjuka säng.

 

Senare den dagen var Billy på jobbet, han jobbade som utbildad lärare på Dulwich college. Billy hade genomgång på matematik och några elever tyckte att det var tråkigt och pratade rätt ut på lektionen, speciellt Maja, Noah och William. Billy sa till dem att vara tysta flera gånger men de slutade inte. Till slut blev Billy jättearg! Han började skrika på eleverna jättehögt! Men skriket förvandlades till höga hundskall och eleverna såg helt rädda och skräckslagna ut. Vad hade hänt? Det visade sig att han hade förvandlats till en stor, stark och brun hund. Billy blev rädd och sprang iväg ut ur klassrummet då han såg rektorn komma och Billy skällde som en hund.

 

Han gick hem på fyra ben. Det gick en människa förbi. Billy försökte få hjälp men bara skall kom ut. Sedan blev han van vid att vara hund och började äta i en soptunna. Under promenaden så blev han kissnödig och kissade på en lyktstolpe. Han kände sig fri. Han såg en stor trasig spegel och såg vilken ras han var: rottweiler. Efter en stund lugnade han ner sig och märkte plötsligt att han gick på två ben igen. Han hade förvandlats tillbaka. Vad konstigt! Vad var det som hade hänt?

 

När han kom hem märkte han att han hade glömt nyckeln på jobbet! Han blev jättearg och började svära. Då märkte han återigen att han plötsligt stod och skällde mot ytterdörren. Vad var det här för konstigt? Billy misstänkte att det var den mystiska kristallen som hade lagt en förbannelse på honom.

 

Den natten drömde Billy en konstig dröm om Egypten. Liksom han verkligen kände att han var i Egypten. Han kände när sanden blåste på honom. I drömmen såg han en sarkofag med en kristall. Ur sarkofagen kom det imma, sen kom en läskig liknande mumie, det såg ut som en person hade använt toalettpapper runt sig. Mumien sa att han skulle hitta kristallen för att kunna bryta förtrollningen och att den fanns i den äldsta gravkammaren. Plötsligt såg han en stråle som kom från under en pyramid. Strålen flyttade sig till toppen på pyramiden och Billy förstod att det var dit han skulle ta kristallen. När han vaknade nästa morgon hade Billy bestämt sig för att resa till Egypten med ett flygplan för att hitta kristallen och bryta förtrollningen.

 

Han bokade flygbiljetter och packade en ryggsäck. Han packade med sig sin favoritmat Bullens pilsnerkorv för att äta, vatten för att dricka, rep för att kunna klättra, kläder för att inte vara naken, karta för att kunna hitta vägen, solhatt för att skydda sig från solen och vapen för att skydda sig mot fiender. Sedan tog han en taxi till flygplatsen.

 

Billy landade i Kairo och kände redan hettan där. Han hyrde en kamel och red till en marknad på vägen till pyramiderna. Där köpte han vatten från en säljare som var jättesnäll. Medan han var på marknaden stal någon hans kamel. Han blev jättearg när han kom tillbaka och såg att hans kamel var stulen. Och som varje gång började han skälla istället för att skrika. Efter några minuter lugnade han ner sig. Efter att han hade lugnat ner sig så började han att fundera på hur han skulle komma till pyramiden. Men då kom en robotbil som var blå med röda ränder på sig, den började dansa macarena och började sjunga:

– Jag är här för att rädda dig. Och den sa också:

– Förlåt, den dansen är en tradition för personerna jag räddar. Billy nickade och sa:

– Tack för att du räddade mig och nice dansat.

 

Sen hoppade han in i bilen, på vägen till pyramiderna lyssnade de på Lilla Al Fadji.

När de kom till pyramiderna sa Billy:

– Hmm, jag undrar var den äldsta gravkammaren är.

 

– Jag vet vilken gravkammare som är äldst, sa robotbilen.

– Vad, vilken?

– Den som är störst!

– Kom då! Vi åker, sa Billy. Billy satte sig i robotbilen och försökte att starta den.

– Var är startknappen?

– Det är den stora och röda knappen! Det tog en stund tills Billy hittade knappen men när han väl hittade knappen flöt allt på som vanligt. Robotbilen körde mycket snabbare än vad Billy hade väntat sig.

– Ta det lugnt! Jag flyger ju nästan av, sa Billy.

– Jag kör ju bara cirka tre hundra kilometer i timmen, sa robotbilen.

– JAG BLIR JU JÄTTEÅKSJUK! sa Billy. KABOOOOM!!!

– Vad var det?

– Jag vet inte, sa robotbilen. Det var nog inget. Vi fortsätter att åka. Billy tryckte på startknappen igen, men inget hände.

– Varför startar inte bilen? sa Billy.

– Jag kanske råkade köra på en sten innan.

– Va nej! skrek Billy högt.

– Men det gör inget.

– Vadå gör inget, sa Billy.

– Jag kan ju flyga också, sa robotbilen.

– Va! Varför sa du inte det från början, utbrast Billy.

– Jag vet inte, sa robotbilen.

– Men flyg då, sa Billy.

– Tryck på den lilla blåa knappen.

– Okej, sa Billy och tryckte snabbt på den blåa knappen. SWOOSH! lät det när robotbilens vingar åkte ut.

– Gud vad coolt, utbrast Billy

 

– Jag vet, sa robotbilen.

– Nu flyger vi till gravkammaren!

– Okej men den här gången kan du väl ta det lite lugnt!

– Aldrig i livet, sa robotbilen och började flyga det snabbaste han kunde. Men det varade inte så länge för robotbilen fastnade i en gren eftersom han flög så snabbt.

– Men vad i all sin dar är det som händer, skrek Billy högt.

– Vi fastnade i en gren, sa robotbilen.

– AAAAHHHHHHH, skrek Billy frustrerad. Robotbilen sa att han ville komma till gravkammaren så fort som möjligt och att han inte tittade var han körde. Billy blev så arg att han inte kunde hålla sin ilska inombords.

– Du är ju helt meningslös, sa Billy argt men han hörde hur hans ord långsamt förvandlades till höga hundskall. Eftersom att han blev så liten så flög han av bilen!

– Nejjj, skrek robotbilen ledsamt. Men Billy landade som tur var på alla fyra benen utan minsta skråma.

– Gud vilken tur du hade, sa robotbilen lättat.

– Ja, jag vet, sa Billy. Efter en stund hade Billy lugnat ner sig och blev sig själv igen.

– Jag tror att jag har ett rep någonstans i min väska, sa Billy. Han rotade runt lite i sin väska och till slut hittade han repet och började klättra upp för en hög stenklippa. Han lyckades få loss robotbilen från grenen och satte sig i den.

– Bra jobbat, sa robotbilen och flög till den gamla gravkammaren.

 

Nu hade Billy och Robotbilen kommit till kammaren och skulle gå in när de märkte att Robotbilen inte kunde komma in i kammaren.

– Du får gå in själv, sa Robotbilen.

– Okej, sa Billy. Billy gick in i kammaren och tittade överallt på vad som fanns i kammaren. Billy ramlade på en lös sten och när han skulle flytta sin fot från den lösa stenen så kom det en yxa från taket. Men precis när den kom så flyttade han sig!! Han reagerade när yxan hade slagit i marken.

– Oj, det var nära att jag fick den på mig!

 

Han gick över yxan och fortsatte leta efter diamanten. Sedan såg han en metalldörr. Han försökte öppna den men dörren var låst. Han fortsatte gå och hittade en kista, där i låg en mumie som höll i nyckeln som Billy behövde för att öppna dörren. Han försökte att ta nyckeln från mumiens hand men mumien ryckte till och mumien vaknade och jagade Billy tills han blev en arg hund. Billy lockade ut mumien ur kammaren och sprang till kistan för att hämta nyckeln till metalldörren. Han öppnade dörren och såg att diamanten var precis framför honom. Han skulle ta diamanten men han märkte att det kom massa pilar mot honom. Han hoppade undan. När pilarna hade slutat skjuta mot Billy så gick han mot diamanten och tog den.

 

Billy kom ut med det största leendet han någonsin hade haft. Han kunde äntligen vara fri från den där förbannelsen. Men han visste att han inte var av med förbannelsen än. Han satte sig i bilen och körde upp till den högsta pyramiden. Han tänkte att inget kunde gå fel. Det var bara att köra upp till pyramiden och sätta diamanten där den skulle vara och åka ner, tänkte han. Mitt i pyramiden tvärstannade bilen.

 

Billy insåg plötsligt att robotbilen hade börjat åka bakåt. Han försökte prata med den, men den svarade inte. Han försökte febrilt att stanna den, men bilen bara fortsatte bakåt. Då förstod Billy vad som var fel. Batterierna i robotbilen var slut!

 

Billy blev arg och förvandlades återigen till en hund. Allt kändes meningslöst när bilen bara rullade baklänges, så till slut somnade han. När han vaknade var han som tur var en människa igen. Plötsligt hörde han en röst; det var robotbilen som talade! Samtidigt stannade bilen helt. Det var ett mirakel.

 

Nu fick Billy lämna bilen och börja vandra uppåt mot toppen. Efter en lång stund blev han trött. Han stannade och öppnade sin väska för att ta ut sin Bullens pilsnerkorv. Han åt upp korven och vilade en stund tills han orkade fortsätta.

 

Han vandrade vidare och plötsligt såg han något på toppen som liknade en skål. Han sprang den sista biten och tog fram kristallen. Han lade den i skålen och den passade perfekt! Men efter bara några sekunder blev han helt bländad. Ett starkt sken av vitt och blått ljus strålade ut från pyramiden och rakt in i Billys ögon.

 

Nästan helt blind gick han sedan ner från pyramiden och snubblade på en sandhög och blev arg, men Billy förvandlades inte till en hund. Han blev väldigt förvånad och glad över att förtrollningen hade brutits. Billy tog med bilen till verkstaden för att få nya batterier. Men det fanns inte några vanliga batterier så Billy fick köpa flygbatterier som egentligen var till flygplan. Billy flög hem med sin flygande bil. Sedan när han hade flugit en bit så slutade motorn funka, då började han tippa ner mot marken och han fick ett stort blodigt sår. Några timmar senare vaknade han av propellrarna och då såg Billy att han var i regnskogen. Sen kom det en brun, söt, liten apa på Billys huvud. Billy klappade på den söta lilla apan och kollade upp i luften och såg en helikopter som släppte ner en stege men han kunde inte nå den. Han blev så rädd att han började se hur hans hand inte var där. När han kom in i helikoptern så vaknade Billy och insåg att han var på sjukhuset och hans föräldrar grät och sa:

— Du är vaken! Min lilla gubbe, hur mår du?

— Mamma, vad menar du?

— Oj men gubben, du har varit i koma i ett år. Han var så skakig att han inte kunde prata, han bara mumlade. Hur hade han hamnat här egentligen?

 

När han väl kom tillbaka till skolan var alla så glada att se honom. Han tänkte ofta på drömmen han haft om Egypten och kristallen. Tänk så verklig den hade känts. Och så levde han ett bra liv.