Soso och mysteriet i Frukostlandet

Det var en gång en hund som hette Soso. Soso var en fyra år gammal norrbottensspets. Hon hade ljusröd päls, gröna ögon och en ljusblå nos. Soso älskade två saker mer än något annat: att jaga älg och att jaga fågel.
Soso hade också en väldigt speciell vän som hette Kalle.
Kalle var också en hund, men han var inte som andra hundar. Han var hela 5000 år gammal! Trots sin ålder var Kalle snabb som vinden. Han hade rosa päls och älskade att springa. Men det märkligaste med Kalle var att han kunde prata.
En morgon bestämde sig Soso och Kalle för att ge sig ut på ett äventyr. De sprang tillsammans tills de kom till en plats som Soso aldrig hade sett förut.
Frukostlandet.
Frukostlandet var en fyrkantig värld där nästan allt handlade om frukost.
Himlen var en stor regnbåge och på natten lyste en blänkande måne över landet. På marken dansade bananer och korvar omkring.
Mitt i landet fanns en enorm sjö av smält choklad. Bredvid sjön stod ett jättestort badkar fyllt med glass. Det fanns också en pool med glass där man kunde bada och äta samtidigt.
Överallt såg Soso konstiga saker.
Det fanns tallrikar som såg ut som mackor och mackor som kunde dansa. Det fanns chokladdansande mackor, regnbågiga ägg och stora ballongkorvar som svävade upp mot himlen.
Men mitt i alltihop fanns det mest fantastiska av allt.
Kung RostMacka.
Kung RostMacka var kung över hela Frukostlandet. Han satt på sin tron och tittade ut över sitt rike medan dansande frukostburgare snurrade runt honom.
Soso och Kalle gick fram till slottet.
– Välkomna! ropade Kung RostMacka.
Soso började vifta på svansen.
– Vilket konstigt ställe! sa hon.
– Konstigt? sa Kalle. Det här är ju helt normalt!
Just då började en korv dansa framför dem.
– Kom och dansa! ropade korven.
Soso skrattade.
Men plötsligt slutade allting att dansa.
Korvarna stannade.
Bananerna slutade hoppa.
De regnbågiga äggen slutade lysa.
Till och med Kung RostMacka blev alldeles tyst.
Soso tittade på Kalle.
– Vad händer?
Kalle tittade upp mot himlen.
Något var fel.
Den blänkande månen slutade att lysa. Den stora regnbågshimlen började långsamt försvinna.
Sedan hördes ett högt ljud från andra sidan chokladsjön.
BOM! krach och pang!
Alla i Frukostlandet vände sig om.
BOM! BOM! krach och pang!
Det hördes igen.
Kalle slutade skratta.
– Soso… det där ljudet kommer från den förbjudna delen av Frukostlandet.
Soso tittade mot chokladsjön. På andra sidan sjön kunde hon se något som rörde sig i mörkret.
Fortsättning följer.