Äventyret under ytan

Kompisarna Svamp Bob och Nemo hade bestämt sig för att smita ut för att utforska den stora sjön. Sjön var djup och mörk. Vattnet var smutsigt och man kunde knappt se något. Långa växter rörde sig långsamt i vattnet, och stora stenar låg på botten.

 

De var pirriga och nyfikna. De ville se vad som fanns på andra sidan sjön. Svamp Bob var glad, modig och lite tokig. Han älskade äventyr och vågade mycket. Nemo var mindre och mer försiktig. Han blev lätt rädd och tänkte ofta på faror, men han följde ändå med sin vän.

 

Nu hade de kommit vilse i den mörka sjön. Vattnet kändes kallt runt dem och det luktade illa av döda fiskar. Nemo simmade nära Svamp Bob för att känna sig trygg.

 

Plötsligt krockade Nemo in i en stor sten. Han ryckte till och började blöda i ryggfenan.
– Aj! Det där gjorde ont. Kan vi gå hem nu, snälla? sa Nemo och lät rädd.

 

Svamp Bob suckade lite, men ville hjälpa sin vän.
– Sluta vara så rädd. Kom, jag hjälper dig.

 

Han simmade iväg och letade efter något mjukt. Snart hittade han sjögräs. Han kom tillbaka och lindade det runt Nemos ryggfena som ett bandage.

 

Plötsligt stannade Nemo.

 

Han hade sett något.

 

Två stora ögon lyste i det mörka vattnet bakom Svamp Bob.

 

Vattnet slutade röra sig. Allt blev stilla. Det blev helt tyst.

 

Nemo kände hur hjärtat slog snabbt.

 

– Åh nej… någon är bakom dig, Svamp Bob…