Bergets hemligheter

Högt upp på det iskalla berget Mount Everest låg snön som ett tjockt, vitt täcke. Den glittrade i månljuset och smälte aldrig. Vinden blåste hårt och kallt runt de höga klipporna. Det var tyst och ensamt, och berget kändes både vackert och farligt på samma gång.

 

Havsvarelsen Luca och hans bästa vän, den lilla Röda pandan, bodde i en liten by nedanför det stora berget. Luca var modig, nyfiken och gillade äventyr. Han tänkte ofta på vad som fanns där uppe. Röda pandan var också nyfiken, men mer försiktig. Han blev lätt rädd, men vågade ändå följa med Luca.

 

De hade länge undrat vad som fanns på berget. Deras föräldrar hade alltid sagt att de inte fick gå dit, eftersom det fanns farliga och hungriga vargar. Alla som hade gått dit upp, hade aldrig kommit tillbaka.

 

Den kvällen sov Luca över hos Röda pandan. Utanför låg snön tjock och stilla, och vinden susade svagt mot fönstret. Inne i rummet var det varmt och mysigt. De låg i sina sängar under tjocka täcken och viskade till varandra i mörkret.

 

– Tror du våra föräldrar ljuger om de hungriga vargarna? viskade Luca nyfiket.

 

– Ähh… kanske. De vill nog bara skydda oss, svarade Röda pandan, men försökte låta modig. – Jag tycker vi ska ta reda på det själva.

 

Luca log i mörkret.
– Det här kommer bli spännande.

 

De bestämde sig snabbt. Försiktigt hoppade de ur sängarna och la kuddar under täckena så att det skulle se ut som att de sov.

 

Röda pandan tog sin ryggsäck. Den var tung och nästan lika stor som han själv. När han vände sig om råkade hans långa, randiga svans slå till ett glas som stod på bordet.

 

KRASCH!

 

Glaset föll i golvet och gick sönder i många små bitar.

 

Båda stelnade till.

 

Plötsligt hördes tunga fotsteg i hallen utanför.
Någon var på väg in i rummet…