Kasper och Pers äventyr

En dag ska en åttaårig pojke och hans föräldrar flyga och hälsa på hans mormor och morfar, men när de är över en stor, tät och skräckinjagande djungel får flygplanet motorhaveri och planet kraschar.

 

När Kasper vaknar till efter kraschen märker han att han sitter uppe i en mjuk trädkrona och att en liten brun apa med lång svans, vit jacka och röd keps sitter och stirrar på honom. Kasper klättrar ner från trädet och tittar sig omkring. Då ser han att flygplanet har kraschat i havet och brunnit upp. Kasper förstår då att han är den enda passageraren som överlevt tack vare att han landat i den mjuka trädkronan. När han ser resterna av flygplanet sjunker hans axlar och han känner hur tårarna tränger fram. Han undrar vad han ska göra nu. Då vänder Kasper sig om ser att den lilla bruna apan räcker fram en frukt och förstår att apan vill honom väl.

 

Under fyra år bor Kasper och apan, som han kallar för Pers, tillsammans i djungeln och tar hand om varandra.

 

En dag är Kasper ute och letar efter frukt i djungeln när han plötsligt ramlar ner i en liten grotta vars mynning varit täckt av slingrande växter. Inne i grottan var det mörkt och kallt. Kasper försöker först att klättra ut men när han märker att grottan är för djup börjar hans hjärta att bulta hårdare och svetten börjar rinna ner för pannan. Då ser han en frukt han aldrig har sett förut. Frukten är formad som kuber och lyser med ett rött sken. Den växer på en stjälk ur en glödande sten. Kasper, som är så hungrig att magen nu kurrar högt, plockar och äter frukten. Den smakar surt.

 

Plötsligt hör Kasper röster ovanför sig, men när han tittar upp ser han endast två fåglar som sitter i ett träd och tittar ner i grottan.

 

Rösterna säger pipigt och retsamt:

 

– Kolla på den hårlösa apan!

– Hade han varit en fågel som vi hade han kunnat flyga upp ur grottan.

 

Då förstår Kasper att det är fåglarna som pratar och att den självlysande frukten han ätit måste ha varit magisk. Han ropar upp till fåglarna:

 

– Kan ni hjälpa mig? Jag kommer inte upp härifrån.

 

Fåglarna skrattar först retsamt, men kastar sedan ner en lian som pojken använder som ett rep för att klättra upp.

 

När Kasper kommit upp ur grottan börjar han gå tillbaka för att leta upp Pers. Längs vägen hör han tjattret av alla djur och fåglar som pratar i djungeln runt omkring honom och inser att han kan förstå och prata med djuren. Han blir så glad att mungiporna nästan åker upp till ögonen när han tänker på att han nu kommer kunna förstå och prata med sin kompis Pers, men det är jobbigt att höra alla röster i skogen som pratar illa om honom.

 

Plötsligt ser Kasper Pers och springer fram till honom och frågar:

 

– Jag åt en konstig, självlysande frukt och nu kan jag prata med djur. Vad är ditt namn? Jag har alltid undrat.

– Jag har inget namn för mina föräldrar dödades av en krokodil när jag var en nyfödd apunge. Du är den första att ge mig ett namn.

– Då fortsätter jag att kalla dig Pers om det är okej för dig.

 

Kasper och Pers fortsätter att leta efter frukt i skogen och märker då att de inte hittar några frukter och att växter och träd i djungeln börjat vissna. Träden har börjat bli gula och frukten torra och hårda. Plötsligt trampar Kasper på något kallt och hårt. När han tittar ner ser han att det är ett stort metallrör. Kasper och Pers inser att någon stjäl vattnet från djungeln och att växterna i djungeln kommer att dö. De förstår då att de behöver lämna djungeln för att leta efter mat. Pers berättar att han vet att det finns en människoby där de kommer att kunna hitta mat, men att han bara vet den första biten av vägen dit, fram till den stora älven där det bor stora köttätande krokodiler och pirayor. Han har aldrig varit på andra sidan älven. De bestämmer sig för att de måste försöka bege sig till byn även om resan kommer att vara farlig och de ger sig av.

 

När Kasper och Pers kommer fram till den breda älven ser de stora, feta krokodiler med gap fyllda med tänder stora som köksknivar och pirayor som hoppar i vattnet och smackar med sina sylvassa tänder. Då säger Kasper:

 

– Hur ska vi komma över älven? Åh, vad jag önskar att jag var en apa som du, så jag kunde svinga mig över älven från trädkrona till trädkrona…

 

Plötsligt märker Kasper att det börjar växa ut päls på hans armar och ben och en lång svans. Först blir han rädd och förvånad men sedan förstår han att den magiska frukten även gett honom förmågan att kunna förvandlas till vilket djur han vill. Pers blir först så förvånad att han tappar hakan men utropar sedan:

 

– Du är en apa som jag, hurra! Nu kan vi klättra från träd till träd. Kom så tar vi oss över älven så vi kan fortsätta leta efter människobyn.

 

När Kasper och Pers tagit sig över älven inser de att de inte vet var de ska fortsätta gå. Då önskar Kasper att han är en giraff med så lång hals att han kan se över alla trädkronor. Han tittar ner på sin kropp och ser hur orangebruna fläckar börjar dyka upp och att hans hals växer sig längre och längre. Plötsligt är hans huvud långt över trädkronorna. Pers sitter på Kaspers huvud och spanar och ser då en liten, slingrig stig som leder fram till en strand. På andra sidan havet ser han en ö med en människoby. Pers och Kasper fortsätter att vandra tills de når stranden. Vandringen är lång och tröttsam och känns som om den aldrig ska ta slut.

 

När de kommer till stranden och tittar ut över havet frågar Pers Kasper:

 

– Hur ska vi ta oss över till byn?

– Men…. Om jag blir en fågel kan jag flyga över till ön med dig på min rygg.

 

Då önskar Kasper att han är en fågel och plötsligt ser han hur hans ben förvandlas till vingar och hans päls till fjädrar. Det känns väldigt obehagligt när fjädrarna börjar växa ut ur hans hud och mycket konstigt att inte ha några händer längre.

 

När förvandlingen är klar hoppar Pers upp på Kaspers rygg och de flyger iväg över havet till ön. Väl framme på ön önskar Kasper att han är en pojke igen och han och Pers ger sig av mot människobyn.

 

När Kasper ser byn känner han direkt igen sig och skrattar till, hoppar upp och ner och skriker:

 

– Yippee! Detta är byn där min mormor och morfar bor. Vi får fråga människorna vi träffar var de bor och leta upp deras hus. De kommer kunna hjälpa oss.

 

När Kasper och Pers äntligen kommer fram till mormor och morfars hus blir mormor och morfar så överlyckliga att de hoppar upp och ner och gråter av lycka, eftersom de har trott att Kasper också dött i flygplanskraschen. De bjuder in Kasper och Pers och så vitt vi vet bor Kasper och Pers kvar i byn hos mormor och morfar och vad de hittar på med hjälp av Kaspers magiska förmågor, ja det får bli en berättelse för en annan dag…