Rage-Bert och Mr Sandwich

Rage-Bert hette egentligen bara Bert. Han var fjorton år, lite mullig, med mellanblont snaggat hår och gröna ögon som nästan alltid stirrade in i en skärm. Oftast hade han på sig sina slitna DreamHack-kläder och de svartröda hörlurarna som aldrig lämnade hans huvud. I skolan satt han längst bak i klassrummet, inte för att han var blyg — utan för att läraren skulle ha svårare att se vad han egentligen gjorde.

 

Just nu var det NO-lektion. Bert hatade NO. Särskilt kemi. Läraren pratade om atomer och molekyler, om små saker som fanns överallt men som ingen ens kunde se.

 

”Hur vet man ens att de finns?” muttrade Bert och startade ännu en match Fortnite på sin skoldator.

 

Det var där han trivdes. I Fortnite var han inte bara Bert — han var Rage-Bert, en legendarisk spelare klädd som en korv med bröd, precis som hans favoritmat, med extra senap och ketchup. Namnet hade han fått av en anledning. När han förlorade kunde han bli så arg att tangentbord flög genom rummet och musar fick sina sladdar brutalt utdragna.

 

Hans bästa kompis spelade redan online.

 

Mr Sandwich.

 

I verkligheten hette han något helt annat, men ingen använde det namnet längre. Han var också fjorton, hade brunt krulligt hår, blå ögon och en så skarp käklinje att man nästan kunde skära sig på den. Till skillnad från Bert klädde han sig alltid prydligt, nästan överdrivet snyggt — även när han skolkat från skolan för att sitta hemma och spela. Bredvid hans dator stod hantlar som han lyfte mellan matcherna, och på skrivbordet låg alltid minst en macka och en burk Coca-Cola Light.

 

I Fortnite var han en trekantsmacka med ost och skinka.

 

Tillsammans tränade de varje dag. Deras största dröm var att kvala in till FNCS — den största Fortnite-tävlingen — och resa hela vägen till Lyon för att vinna. För Bert var det det enda som verkligen betydde något.

 

Matchen började perfekt. De var nära vinst.

 

Då hände det.

 

Internetet i NO-salen blinkade till.

 

Lagget kom.

 

Skärmen frös.

 

”NEEEEJ!” skrek Bert.

 

Uppkopplingen kraschade precis när han skulle vinna. Ilskan exploderade. Han reste sig, tog datorn och kastade den rakt ner i golvet. Den slog i med en smäll och började ryka.

 

Och sedan blev allt vitt.

 

När Bert öppnade ögonen stod han inte längre i klassrummet.

 

Han stod inne i spelet.

 

Hans händer var bröd. Hans kropp var en korv, i övrigt var han sig själv,

 

Bredvid honom stod Mr Sandwich — fortfarande som sin mack-karaktär.

 

Och bakom dem hördes tunga metalliska steg.