Bob och Steve – På äventyr i den stora världen

Det var en gång en ensam liten pommeslåda som hette Bob. Han bodde i en stor röd lada, full av hö och glada djur. Dagarna brukade vara roliga – han lekte med hönsen och pratade med kon – men på sistone kände han sig bara ensam. Han visste inte varför, men det kändes som att något fattades.

En solig eftermiddag, när Bob var ute på sin dagliga promenad, fick han syn på något orange. Det låg en konstig, fyrkantig låda på marken. Bob gick närmare och såg att det var ett stort gult M på sidan av den. Det var ett M som lyste i solen. Bob kände igen det på något sätt, även om han inte visste varför.

”Hej!” sa den lilla lådan. ”Mitt namn är Steve. Jag är en Happy Meal-förpackning. Jag blev utslängd från en bil och nu vet jag inte var jag är.”

Bob, som aldrig hade sett något utanför bondgården, tittade på Steve med stora ögon. Han hade aldrig hört talas om en bil, eller en Happy Meal, eller ens en stad. Steve började berätta.

”Vi kommer från en plats som heter McDonald’s,” sa Steve. ”Det är ett stort hus där de gör massor av mat, som hamburgare, dryck och såklart… pommes frites! Du är en pommeslåda, precis som jag är en förpackning för ett barn som äter en Happy Meal. Vi är inte som hönsen eller korna, vi är gjorda av papper och kartong. Vi är till för att hålla maten varm och glad.”

Bob blev alldeles tagen. En värld full av bilar och stora hus! En värld där alla lådor och förpackningar var som han själv! Plötsligt förstod han varför han kände sig ensam. Han ville hitta andra som han.

Den natten drömde Bob en märklig dröm. Han såg andra pommeslådor som skrattade och pratade med honom. En av dem kramade honom och sa: ”Vi är dina föräldrar! Vi letar efter dig.” Bob vaknade med ett ryck och visste genast vad han måste göra.

Han måste hitta sina föräldrar. Han måste ge sig ut i den stora världen som Steve hade pratat om. Och han visste precis vem som kunde hjälpa honom. Bob vände sig mot Steve och sa: ”Vill du följa med mig på ett äventyr?”