Den mörka hemligheten

Ella vaknade sent på morgonen. Hennes alarm gick inte för att hon glömde ställa den. Ella är stressad och hennes hjärta dunkade snabbare och snabbare. Hon tog på sig kläderna som låg på golvet och försökte ta bort tuggummit som fortfarande satt fast i hennes hår. Ella blev mer frustrerad och bestämde för att klippa den delen av håret som tuggummit satt fast på. Ella rusade ner från trapporna, tog på sig sina skor, tog sin handväska och sprang ut. Hon tog sin cykel och cyklade så snabbt hon kunde till skolan.

Alla i högstadiet stirrade på henne när hon gick i korridoren. Ella blev förvirrad och trodde att de snackade om henne. Ella kom på att hennes hår såg kortare ut än vanligt eftersom hon klippte bort tuggummit. Hon kom fram till sitt skåp och som tur var hade hon en tofs och lite smink i skåpet. Medan hon satte upp sitt hår och sminkade sig lätt kände hon att någon petade på henne och vände sig om. Ella såg Nicole och blev jätteglad. Nicole var Ellas bästa vän sedan årskurs 1. De var alltid med varandra och hade inga hemligheter.

Nicole pratade på som vanligt och Ella kände en bekant doft i luften och vände sig om. Adam kom sent som vanligt, det går slowmotion för Ella och hon känner hur hennes ben förvandlar till gelé. Ella var kär i Adam. Medan han gick önskade hon att Adam kom fram till henne för att bara prata. Ella kollade på Nicole som också stirrade på Adam. Hon förstod inte varför men viftade bort tanken.

Adam går sakta mot dem och Ella började få panik. Vad ska han göra nu tänkte Ella tyst för sig själv. Men Adam gick inte till Ella utan han ställde sig bredvid Nicole. Han hälsade på Nicole och hon hälsade på honom tillbaka. Ella blev förvirrad. Hon visste inte vad som pågick. Adam log mot Nicole och gick iväg till sitt skåp.

Ella tittade på Nicole som inte kunde sluta le. Ella såg Nicoles nycklar i handen. Hon hade Adams idrottslogga som nyckelring. Ella såg att det stod Adam på. Nicole blev nervös och upptäckte snabbt vad Ella såg. Ella stirrade på Nicole.

– Hur kommer det sig att du har Adams logga som nyckelring?, frågade Ella

Nicole stoppade in nycklarna i sin ficka och visste inte vad hon skulle säga:

– Nej, det var…hmm, min lillasyster som gav mig den. Hon hittade den ute igår.
– Okej, svarade Ella

Ella blev mer misstänksam och plötsligt ringde skolklockan. Det var dags att gå in till lektionen. Nicole tog på sig luvan och mumlade:
– Kom, vi går så att vi inte blir sena.

Dagen var slut och Ella var på väg hem. Hon hade förlorat Nicole under dagen men hon kunde inte låta bli. Hon har haft nog med alla hemligheter. Hennes tankar snurrade i huvudet. Vad döljer Nicole och Adam? Varför har Nicole varit så konstigt de senaste dagarna? Ella fortsatte gå och gick förbi skateboardparken. En väg som hon alltid tog när hon gick hem. Plötsligt såg Ella Nicole och Adam framför sig och blev ännu mer stressade. Hon bestämde sig snabbt för att följde efter dem. Det tog ett tag innan de satte sig ner på en bänk. Ella småsprang men foten fastnade på en sten och snubblade nästan över den. Hon kom närmare och närmare. Parken var ödslig, ingen var där förutom Adam och Nicole. De stod tillsammans vid rampen. Adam och Nicole hade inte sett Ella ännu. Hon tvingade sig själv att stanna bakom en stor plakat. Hon kände adrenalinet pumpa hårt i hennes ådror.

Adam viskade något till Nicole och hon svarade med ett skratt. En halv sekund senare lutade de mot varandra och förlorade sig i varandras blickar. Sedan kysste de. Ellas blod frös till is. Hon hade en klump i magen. Som reflex stampade Ella hårt med sin fot och skrek:

– Vad fan gör ni!

Hennes röst ekade genom den tomma parken. Adam hoppade till och tog flera steg bort från Nicole. Nicole tittade upp med en tom blick. Hon hade ett kallt ansiktsuttryck och log på ett sätt som fick Ella att stanna upp för ett ögonblick. Ella blev rädd och undrade varför Nicole såg ut som hon gjorde. Hon kände inte igen henne. Ella tappade sin mobil och när hon böjde sig ner för att hämta den hörde hon telefonen vibrera. Ett sms! Hon läste meddelandet och blev skärrad:

“ Du såg för mycket”